Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne. Av E. A. Karlfeldt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öknar, bevandrade av ett urfolk, som vallar halvvilda djur.
Det har därför alltid förefallit mig ovärdigt att locka hit
utlänningar med reklam och förespeglingar. Jag for en gång
genom Norge i sällskap med ett par fransmän, som tjusta
hängde ut ur kupéfönstren, tills dagens ljus släcktes i den
mystiskt sköna Merakerdalen. Men när de dagen därpå
trädde fram till sina utsiktsposter, voro vi redan långt nere
i Jämtland, och jag kände mig smått skamsen över att
vårt land knappt kunde visa dem annat än mil på mil av
regnig skog.
Nej, Sverige är intet paradland, och gudskelov för det.
För att uppskatta vår natur och vårt folk måste man själv vara
svensk, född till känslan av det rika och mångfaldiga som
gömmes i all vår torftighet. Man skall ha den svenska
blicken för att kunna resa i vårt land med nöje och utbyte,
och hellre än att flyktigt genomjaga landet skall man stanna
och fördjupa sig alltemellan. Lämpligen kunde man då
som Linné eller som Törneros och Almquist och de andra
upptäckarna av det svenska landskapet färdas på
skjutskärra, nöta sig uppför backarna, tråna sig genom skogarna,
släpa sig över slätterna med föga mer än plöjarens fart.
På det viset lär man sig ett land och får i sig dess levande
luft. Men allra helst bör man gå på sina fötter, vilket
förutsätter att man är ung och rask. Ungdomen är den rätta
vandringstiden. Då är det glädje i stegen, alla väder och
vindar ha sitt behag och alla landskap stå friska. »Wen
Du nicht verlassest, Genius ...» Då är man också vaken
och har ögonen med sig. Man är ofrivilligt på samma
gång och utan möda en lustvandrare och en iakttagare.
Personligen har jag mera ingående lärt känna ett av
våra landskap på det sistnämnda sättet. Jag kom ut i den
rätta tiden, i min egen tidiga ungdom och i det skede, då
Uppdalarne stod berett att utbyta sin avskildhet och sin
särprägel mot en omedelbarare riksgemenskap och den
nyare tidens alla förmåner. Denna nyare tid åkte som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
