- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1926. Dalarna /
7

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne. Av E. A. Karlfeldt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

norr om Siljan. Kopparbergen och silverbergen ha i det
närmaste avlemnat sitt innehåll, järnbergen äro ännu givande,
rikligast i västerbergslagen, men skogen är landskapets sent
upptäckta guldgruva, som aldrig behöver tryta, om den
brukas med förstånd.

Dalarne är mer än våra andra landskap en enhet av
mångfalder. Det är en sammanträngd bild av vårt land,
ett Sverige i förminskad skala. En liten remsa i söder
vetter mot solen och är mild och fruktbar. Här trivas de
ädlare sädesslagen och mångahanda ömtåligare träd och
buskar i sina yttersta men ännu frodiga bestånd. Eken
växer vild och kraftig och boken låter plantera sig. Ännu
i dalen uppåt Hedemora är lantbruket ansenligt. Jag förde
en gång en vän från sydligare orter dit upp. Det hade
varit stark vårflod det året. Älven hade stigit över sina
bräddar, och ännu låg den i varm och lysande försommar
som en Nil att skåda mellan fält med yppig gröda. Det
hela gav intryck av en brusande vatturik och saftigt
överflödande Herrans lustgård, och min vän östgöten var
verkligen imponerad. En värmlänning, som toge sig för att
vandra uppåt västra älven, skulle tycka sig bekant både
med natur och folklynne, och han skulle kunna fördjupa
sig i utmarker, sammanväxta med hans egna och där
svartkonst och hård livsuppfattning kanske ännu inte alldeles
släppt sina tag kring människor av en annan stam än vår.
I Bergslagsnaturen och i trakter vid södra Siljan med
björkhagar och hasselskog ha Småland och Södermanland i
förening stämt möte med ett allvarligare, vidare, svalare
landskapstycke, som hör Dalarne självt till. Gotland och Öland ha
en liten avlägsen frände i kalkön Soll. Där finnas visserligen
inga valnötsträd, men det är inte oävet att se Cox’ Pomona
bärande i apelgårdar så högt mot norr. Vid översta Siljan
har man på denna inbillade landskarta att söka det
egentligaste Dalarne, förtätningen av begreppet både vad land och
folk beträffar. Sedan vidtager Dalarnes Norrland, skogslandet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:04:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1926/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free