Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne. Av E. A. Karlfeldt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 E. A. KARLFELDT
skogsvärld med alpin förkänsla är en av Dalarnes skönaste
regioner. Dunklet ruvar i dälderna och skogarna, men de
nakna bergen lyfta sig i triumferande ljus. Starka åar söka
sig från dem ner till älven, som darrar på sin steniga bädd.
Det är ett vattenbrus i Älvdalen, som fyller luften med
friskhet och liv. Jag har vandrat uppåt dessa strömmar
till tjärnar och fjärran fäbodar. Jag har följt deras lopp
nedåt igen; stegen bli lätta vid deras sång, fast det lider mot
vandringsdagens afton. Foreller spritta i bäckarna, och den
präktiga harren i älven lockar till djärva fångstfärder utför
forsarna. Detta senare fiske var ännu för ett tjugutal år sedan
i ordets fullaste mening glimrande men har under årens lopp
mycket skadats av timmerflottningen. Överst i Mora, vid
Älvdalsgränsen, har jag prövat allmogeliv i Zorns
fiskarstuga, och jag har t. o. m. erfarit, hur det känns att i
smällkalla vinterkvällar sitta i ett eldhus med ryggen vänd mot
väggens rimfrost och framsidan upphettad av brasan på
jordgolvet, medan gnistorna dansa bland stjärnorna i takets
rökhål.
Jag träffade en egendomlig man i Älvdalen. Han var
»mekanikus»; folk har anlag för det yrket däruppe, och de
fatta begreppet mycket vidsträckt. Men denne hade drivit
det längre i facket än andra. Han slipade linser för
teleskop och andra vetenskapliga instrument — han hade lärt
hos Zeiss i Jena — men botade lika gärna en kittel, om
det påfordrades. Folket påstod att han kunde allting.
Det fattades honom inte anbud att göra sin begåvning och
skicklighet gällande under större förhållanden. Men han
ville inte ut vidare, fast han ännu var rätt ung. Han kunde
icke trivas på andra håll. Han höll till vid det nedlagda
porfyrverket, där han inrättat sig en enkel men säkert
ändamålsenlig verkstad. Nu ville han göra sig ett eget
teleskop »för att betrakta Jupiters månar». Han visade
mig prov på olika slags porfyr, ty han var betänkt på att
åter få den gamla slipningen i gång, om än efter smärre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
