Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne. Av E. A. Karlfeldt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 E. A. KARLFELDT
övrigt. Vid senare färder där förbi nickade jag som en
gammal bekant. Vid vägskälet i den lilla byn på stranden
stodo småbarnen och räckte blommor åt de vägfarande,
och så sker ännu i dag. Om någon tror, att det göres för
att få en slant, så kan jag numera upplysa, att så icke är
förhållandet. Det är en vacker plägsed, en yttring av ett
främlingsvänligare lynne än det man möter norrut. En
eftersommardag under det stora kriget kom jag in på
bygatan och blev stående på tunet till en ödegård. Jaså, den
oansenliga byn gömde sådana saker. Där stod en märklig
oxel, ensam, lik en ek, skövlad men stark, och susade
sunnandalskt för mig. Landskapet var av den art, som
man känner mera än ser i särdrag, och det var obesmittat
av det främmande och nya, som gör sig så sårande brett på
det stora villaberget vid Siljan. En besökarinna med
omdöme har kallat det bibliskt. Jag godkänner benämningen
utan att gå in på några försök till tolkning. Kargheten är
här föga kännbar, behaget är övervägande. På andra sidan
sjön finnes en yppig hasselterräng, känd av växtgeograferna.
Att sluta sig inne här i denna ro, som är glad och icke
slapp, i denna skönhet, som icke braskar utan talar
förtroget och stilla . . . Visserligen hade min åstundan länge
gått i annan riktning, men det var ju fåfänga drömmar.
Jag lyckades förvärva platsen och är sedan några år åter
bofast dalkarl.
Det har sina vådor och sitt ansvar att med penningens
maktmedel tränga sig in i ett byalag i Dalarne. Jag var
fullt medveten därom på förhand. Men mycket snart
kommo jag och mina grannar på den rätta foten med
varandra. Jag mötte redan från början förtroende i stället
för den misstro, som skulle varit förklarlig. Jag har haft
den rikaste anledning att beundra den medfödda takten och
försyntheten hos denna allmoge, bland vilken jag slagit
mig ner, och har försökt att svara med samma mynt. Vi
stora inte varandra men vilja gärna ömsesidigt vara till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
