Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalanatur och dalabygder. En geografisk orientering. Av Sten De Geer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
höjdskillnader är det vanliga inom Norrlandsterrängens gräns.
Undantagsvis kunna de där nå dubbelt denna höjd.
I de mellansvenska lågländerna finner man ofta blottat
fast berg med branta sluttningar och bergväggar, vilket är
vida sällsyntare i den storkuperade terrängen. Där äro
sluttningarna långa samt nästan helt övertäckta av stenig
morän eller krosstensgrus, såsom man även kallar våra
skogars vanliga jordart. Endast vid höjdernas toppar brukar
man finna fast berg i dagen, bildande en »klack» med
tvärbrant stup på ena sidan, såsom vid Bispbergs klack nära
Säter, Djurmo klack vid Gagnefs bygd och Gesundaberget
vid Siljan. Dessa höja sig respektive 200, 210 och 340 meter
över omgivningen.
Trots sällsyntheten av fast berg och branta stup ger
Norrlands terrängen ett starkt intryck av storvulenhet genom
sina minst tre gånger större höjdskillnader och många
gånger längre sluttningar, således genom de långa avstånden
fram mot topparna och de vidsträckta, sammanhängande
bergformer och konturlinjer, som avteckna sig mot
synranden eller mot bakom liggande, breda bergshöjder.
Man kan fråga sig om orsaken till denna för större delen
av Dalarna utmärkande topografi. Vi veta icke, hur
landytan såg ut före istiden, men under denna tid bearbetades
urbergets visserligen hårda men starkt sönderspruckna yta
av den mäktiga landisen, som under sin mångtusenåriga
glidning mot sydost genom urplockning urholkat dalar och
sänkor i berggrundens mest spruckna bälten. Det mesta
av det lösbrutna och under ismassan krossade materialet
har förts utanför Dalarnas gränser, men en del har lämnats
kvar av isen såsom ett tunt täcke av morän över höjder
och sänkor.
Genom landhöjning torrlades större delen av de fjordar,
som efter istiden sträckte sig genom Dalarna upp till
50 meter över Siljans nuvarande yta. Fjordbottnarnas
avlagringar av sand och fin mjäla ha efter torrläggandet blivit
odlingsmark för Dalarnas lågbygder.
Längs samma terränggräns gå även betydelsefulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
