Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalarnas allmogekonst. Av Gerda Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 GERDA BOETHIUS
Stället, som i regel ligger invid stugan, skiljes från denna
av ett lider, som utåt stänges av en stor enkelport.
Lider-portarna i Dalarna kunde förtjäna ett kapitel för sig, dels
på grund av formen, dels också för det sätt, på vilket de
artikulera gårdslängorna, det må vara i stora
bergsmansgårdar eller i norra Siljansdalens låga, rundtimrade, gråa
längor. Stallet hade i äldre tid ingång på gaveln, men
allt eftersom det växte in i längan blev det vanligare att
dörrarna gjordes på långsidan, och stallets klassiska form
har i hela Dalarna blivit en byggnad med två dörrar på
långsidan med förtak över — eller söderut med en
överskjutande övervåning med skulle. Ladugården bevarar
däremot ända fram till vår tid den gamla megaronformen. En
gård hade vanligen flera lador, av vilka logen i viss mån
behandlats med samma omsorg som härbret. Också finnas
flera logar kvar från medeltiden, till och med från dess äldre
skeden. Logen och ladan ha även de i regel bredsides
ingångar. I ängslador och någon gång på gårdarna kan man
träffa på den ålderdomliga typen med gavelingång. Liksom
i härbrena har man koncentrerat sin omsorg på
dörrpartiet, som i regel har mycket stora dimensioner. Under
medeltiden fingo stockarna invid dörrgåtarna ibland en
sirning efter samma princip, som vi lärt känna på
eldhusen, fast enklare.
Utom gårdsrutan lågo en del småhus, såsom torkstugan
eller badstun och smedjan. En källare fanns i regel antingen
under någon av gårdens stugor, källarstugan, eller också
fristående med nedgång genom en bod eller ett mindre skjul.
Till gårdens byggnadsbestånd höra också hemfäbodar och
långfäbodar, uppehållsorter för större eller mindre delar
av hushållet under sommarmånaderna enligt den nästan
rituella plan, som följts sedan urminnes tid och fram till
våra dagar. Åtminstone hemfäbodarna äro snarast att likna
vid en hel liten gård. Dit ha gamla hus flyttats upp efter
hand, då de tjänat ut nere på bygden, men i övrigt består
fäbodbebyggelsen ofta av enkla, slentrianmässigt uppförda
hus, som visserligen i regel representera ålderdomliga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
