Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalarnas allmogekonst. Av Gerda Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROLIGS-PER SPELAR TILL DANS VID ROLIGS-GARDEN
I HJULBÄCK, SILJANSNÄS S.N.
Erie Oscarson foto.
76
GERDA BOETHIUS
knypplad spets. I Ål ingick denna »knytning» i den gifta
kvinnans dagliga dräkt. Även Leksand, Rättvik och Ore
ha använt spetsar och tillverkat dem inom socknen i
karaktäristiska mönster. Spetsknypplingen lever ännu kvar i
Gagnef, särskilt i Mockfjärds kapellförsamling. Till
vinterdräkten höra pälsar av olika snitt och tröjor av grönt eller
svart vadmal, eller också, som i Gagnef, stickade röda och
gröna. En hilka eller luva av rött eller gult ylle med
linne-fodrat uppslag sattes utanpå hättan. Västerdalssocknarnas
dräkter ha mycket gemensamt med Gagnefdräkten, men
skilja sig från denna genom rika ullgarnsbroderier i brokiga
färger på kjolar, tröjor och hättor.
Mansdräkterna ha byggt mera uteslutande på skinn och
vadmal. Olikheten mellan socknarna ligger här i snittet och
i omväxlingen av bruket mellan blått, vitt, svart och grönt
vadmal. Såväl Leksands kruströja, en lång blå rock med
broderier på axlarna, som den svarta, vita eller blå långrocken,
som använts i olika socknar, är särskilt karaktäristisk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
