Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Stora Kopparberg» Några ord kring ett månghundraårigt namn. Av Alvar Silow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STORA KOPPARBERG 85
liggande sjön Hyen, sätter fart i de många vattenhjulen, vilka
driva dova mumblingshammare och muntra räckhammare.
Det färdiga stångjärnet skall så i sin tur fraktas vidare
på spårväg och pråm, innan det slutligen vid Korsa
station på Gävle-Dalabanan överlämnas till modärnare
fortskaffningsmedel för att sändas ut till främmande länder,
där Korså-järnet, liksom det svenska stångjärnet
överhuvudtaget, alltjämt och trots allt är högt värderat och i
Hera hänseenden oöverträffat. Men hur framstående
egenskaper detta gamla svenska stångjärn än äger, så är det
väl endast en tidsfråga när de sista lancashiresmedjorna
liksom de sista vallonsmedjoina för alltid tystna och helt
ersättas av nyare, mera ekonomiska framställningsmetoder.
Ty denna lilla grupp av järnbruk representerar såväl inom
Bergslaget som inom Dalarna i gemen en nu nästan helt
svunnen tid. Inom Stora Kopparberget kan man säga att
den är det enda
alltjämt kvarlevande
minnet av de gamla
»enskilda verken».
Under 1800-talets senare
del genomgick
nämligen Stora
Kopparberget en märklig
utveckling. Falu
gruvas sinande tillgångar
överflyttade redan
tidigt kopparbergsmännens intressen från det
»allmänna verket» till
de »enskilda verken».
Dessa senare fingo en
fastare
sammanhållning i den direktion,
som under 1700-talets
slut skapades för deras
ledning, under det att
i
»LUSTHUSET» PÅ SLAGGVARPEN VID ÖSTERÅ
HYTTOR, KOPPARBERGS s:n. C. G. Rosenberg foto.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
