Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genom Väster- och Österdalarna. Av Carl Fries
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENOM VÄSTER- OCH ÖSTERDALARNA
139
FULUFJALLS ÖSTRA BRANTER.
Erik Almqvist foto.
vida övervägande delen av övre Dalarnas barrskogsområde
— enformiga tallskogar med hedartad mark, som lyser vit
av renlav under träden. Genom dessa öde skogstrakter
gick fordom riksgränsen mot Norge, tills Särna och Idre år
1644 genom Daniel Buscovius bragd erövrades åt Sverige.
Ännu i vår tid bildar den väldiga skogen en lätt märkbar
naturlig gräns mellan bygder av helt olika kynne.
Från Särna for jag genom skogarna västerut till
Fulufjäll. Detta består liksom Transtrandsfjällen av mäktiga
sandstenslager och har alltigenom samma karaktär — samma
branta stigning över skogslandet och samma oändliga
högplatå utan toppar, med ljusa renlavsmarker och
hjortronmyrar och grunda sjöar i den böljande viddens sänkor. Men
Fulufjäll har dock något enastående — Njupeskär, det
praktfulla vattenfallet. Sjöarna på fjällslätten ge upphov till en
å, som flyter lugn över högplatån, tills den når randen
och i två, tre jättesprång störtar sig ned i djupet. Det
fallande vattnet har skurit ut en storslagen ravin, där man
ser sandstenslagren varv över varv, regelbundet ordnade som
stenarna i en jättelik mur.
Min resa gick vidare till Idre, återigen genom ensartade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
