Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genom Väster- och Österdalarna. Av Carl Fries
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL FRIES
De som ämna sig till Städjan komma nog helst att söka
sig dit över Idre, så snart vägen blir färdig därifrån till
Gränjesåsvallens fäbodställe vid foten av fjället. Från
vägens nuvarande ändpunkt mitt i skogen slingrar sig stigen
upp på Gränjesvålens breda ås. Här går man fram genom
en underlig skog, en tallskog som upphört att leva men
ännu står på rot. Det är en gles skog av askvita
trädskelett — en sällsam och nästan hemsk syn. För länge
sedan har en skogseld gått fram här och dödat träden.
Ingen ungskog har sedan vuxit upp; den trädgeneration,
som här står död, är den sista. På denna mark skall
aldrig mera växa någon skog, såvida ej vårt lands klimat
under årtusendenas lopp blir mildare och mera gynnsamt
för skogsväxten. Ty här går i vår tid den översta gränsen
för tallskogen. För ett par årtusenden sedan, då klimatet var
bättre än nu, gick denna gräns högre upp mot fjällen, vilket
utvisas av de många fynd av tallrester, som gjorts i
fjälltrakterna långt ovanför den nutida barrskogsgränsen. Men
sedan dess har skogen obevekligt pressats nedåt av ett
hårdare klimat. De översta skogarnas tillstånd synes vittna
DEN DÖDA SKOGEN PÅ GRÄNJESVALEN. I BAKGRUNDEN STÄDJAN.
Förf. foto.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
