Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vika kyrka. Av Sigurd Curman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160 SIGURD CURMAN
att just dessa bilder kunnat inspirera Dalarnas store skald
till hans dråpliga strofer om »Oxen i Sjöga».
Biskopen drog till Sjöga
borterst upp i sitt stift,
steg i stolen,
sken som solen,
tydde den heliga skrift.
Bönderna lyssnade stumma.
Då från kyrkans kor
hördes det mäktigt brumma:
Ljug ej, bror!
Häpen såg bispen en mule
röras på målad mur,
tänkte: Lukas,
du skall stukas,
ditt katolska djur!
Kyrkan lät han limma
vit som ett skinande lärft.
Templet stod som i dimma
svalt, kalt, kärft.
Långa tider därefter
skrapas nu sten på sten.
Fram ur putsen,
töcknet, smutsen
växer kött och ben.
Kyrkfolkets undrande öga
hänger vid bildrikt kor.
Ypperst är oxen i Sjöga
sträng, stark, stor.
Låt oss emellertid nu slita vårt öga från de färgglada
vägg- och valvmålningarna och se oss närmare omkring i
den rika kyrkointeriören. Den förut omnämnda »kuren»
på norra sidan är numera inredd till ett dop- och
minneskapell. Mitt under långväggens fönster står på ett upphöjt
podium av kalksten den med rika geometriska ornament
sirade dopfunten av uppländsk kalksten. Den liknar
Stockholms Storkyrkas funt, som genom en inskrift är daterad
till 1514. Dopfunten flankeras av tvenne höga, medeltida
ljusstavar, som med sina vridna, fordom förgyllda skaft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
