Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk natur i svensk poesi. Av Hjalmar Alving
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170 HJALMAR ALVING
rött bland gröna blad, med sol och glädje. Och dock har
det om Birgitta med sanning kunnat sägas, att naturen som
landskap upptäckte hon ej. För henne äro de yttre tingen
nämnvärda endast som symboler för själens upplevelser:
Vätterns falska vatten — det är världens gunst, Ombergs
höjd — det är själens lyftning mot Gud, slätten med kyrkorna
— det är Kristi vittfamnande rike. När Birgitta ser vassen
i sjökanten mjukt böja sig för sommarvinden, är det icke
denna graciösa detalj i sommarens tavla hon ser, utan en
bild ur andens värld, ur själens farofyllda och vanskliga
liv: liksom vassen för sommarfläkten, så böja sig själarna
för syndens vindkast. —
I den medeltida folkvisan se vi endast någon gång i
om-kvädet en skymt av naturen, oftast av sommaren, då linden,
folkvisans mest älskade träd, »darrar uti lunden», medan »alle
små fåglar de sjunga väl», men även någon gång av den kulna
hösten, då »det blåser kallt, kallt nordan över sjö». Om även
omkvädets naturbild ofta bär en tämligen stiliserad prägel
och hellre handlar om näktergal i rosenskog än om kråkan i
furutopp, så är det naturinslag, som här och där möter i
de berättande folkvisestroferna, än mer stereotypt, med
lyckans rosendelund och liljegren och olyckans trettimila skog
och »viller stig».
1500-talets lyriska visa, som eljest med tröttande
enformighet handlar om kärlekssorg och klaffaretungor, uppvisar
både fylligare och verklighetstrognare naturbilder och kan
stundom i dessa höja sig till poesi av så hög klass, att man
är osäker på om dikten verkligen är så gammal:
Marken blomstras och fåglarna sjunga,
sig fröjda både gamla och unga
i den ljuvliga sommartid;
ja, skogar, vallar, stockar, stenar,
liljor, trä, kvistar och grenar
synas nu alla ha fått nytt liv. — — —
Hör, göken gal och tättingen springer,
steglitsan kvittrar och ljuvliga klinger,
små fåglar flyga och bygga bo,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
