Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk natur i svensk poesi. Av Hjalmar Alving
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
liksom ett hav av mörka stammar,
ås vid ås som stela kammar,
rullar mot dig i ändlös storhet
Sverige, ditt fosterland.
Man skulle kunna säga, att den svenska
fosterlandskärleken, sådan den kommer till synes i diktningen, från
att förut ha varit ensidigt historisk och framför allt omfattat
de stora minnena, med 80-talet blir mer geografisk, »längtar
marken, längtar stenarna». Strindberg är typisk, eller kanske
snarare tongivande, när han i Svenska folket bespottar våra
stora minnen, ungefär samtidigt med att han i Hemsöborna
skildrar svensk natur med en kunnighet och kärlek som
ingen annan, en frasfri kärlek, som med den puckelryggige
skulptören i Heidenstams dikt upptäckt, att
»hans land av sten och ris
är kanske fult, men på ett vackert vis»,
vackert på samma vis helt enkelt, som en älskad mor är
vacker.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
