Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tärna. Av Louis Améen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242 LOUIS AMÉEN
annat än ett spetsigt tak, satt så gott som direkt på marken,
och påminner till formen något om en paranöt. Inuti finnas
två britsar, nödiga inventarier och en norsk spiskamin,
som på några ögonblick värmer upp stugan till
Saharatemperatur. Den är trots sin litenhet förvånande rymlig och
ger allt vad rimligen kan begäras på denna höjd över havet.
Vi ha kallat hyddan Viterstugan, emedan den är belägen
på den punkt, där Syterskalet mynnar ut i det från
Storfjällets höjder nedlöpande Viterskalet. Omgivningarna äro
kända för flera romantiska och hemska sägner.
Efter en angenäm rast i stugan fortsätta vi färden och
mötas av en ny sensation. Det är vår nyprickade väg
västerifrån upp till stugan, som kommer oss att häpna.
Jag tvivlar på att det någonstädes i världen finns en med så
överväldigande entusiasm och faderlig omtanke om
vandrarens väl rösad fjällstig. Rösena stå som fina röda
halmapjäser i ett halvmilslångt tätt pärlband och ha till ytterligare
säkerhet på vissa mellanrum fördubblats, så att de bilda
vinkelrätt mot vägens sträckning ställda grindöppningar.
Det hela ser i sitt nymålade skick så militäriskt ordentligt
ut, att man har svårt att icke göra honnör. Anordningen
kunde passa som entré till en kinesisk kejsargrav. Och så
blir det bara vår lilla paranötshydda man kommer till! Men
småningom komma vi underfund med att saken ändå
icke är så dum. Den verkar i hög grad disciplinerande.
Ingen av oss törs underlåta att gå mellan grindarnas båda
rosen och vi följa därigenom troget rös raden på samma
sida. På detta sätt komma alla att bidraga till
upptrampandet av en gemensam stig, likasom hela anordningen, om
ock mindre behövlig för orienteringen i stort då vädret är
vackert, likväl leder vandraren över den bekvämaste
terrängen och i dimma utgör en mer än välkommen hjälp.
Då man kommer ned i skogsbältet västerut, grenar sig
vägen. Man kan gå ned till byn Klippen, om man vill
fortsätta efter landsvägen till Överuman, och man kan
nedstiga till landsvägen, där den skäres av Syterbäckens vackra
fors, om man vill återvända till Tärna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
