Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En påskfärd till Karesuando. Av Peder Björck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
PEDER BJÖRCK
LADUGÅRDSLÄNGA I HELENA HURRIS GÅRD.
Förf. foto.
med säkerhet kunna påräkna att träffa folk från andra
byalag.
Inne i kyrkan var det lika livligt. Män och kvinnor
sutto naturligtvis tysta och andäktiga, men barn och hundar
hade svårare att hålla sig stilla. Småbarnen skreko och
fingo mat, 4—5-åringar sprungo av och an mellan far och mor,
som sutto på olika sidor om stora kyrkgången, och hundar
tassade oroligt omkring, tills de funnit sin herre. Plötsligt
råkade tre hundar i slagsmål just som prästen sagt amen
efter syndabekännelsen, men dova sparkar av de
kringsittandes ludna pälsskor skipade snart lugn och rättvisa utan
att man märkte någon oro bland tlen andäktigt lyssnande
menigheten. Lappen och hans hund höra så intimt
samman, att man med den omständigheten för ögonen ej gärna
kunde finna något anstötligt i att de även skulle följas åt
i kyrkan, och vem skulle ta hand om lillen i komsion, när
mor var i kyrkan. Ingen kunde heller finna det annat än
naturligt, när den unga lappmodern slog sig ned på golvet i
kyrkgången och med en hund vid fötterna bjöd sin unge son
bröstet. Att det var en pojke kunde man se på långt håll
på den granna tofsmössan, som lär vara ett av de första plagg
en lappojke får på sig, när han kommit till denna världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
