Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vägvårdar och vildmarksborgar i det forntida Södermanland av Sune Lindqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ingen, som med seende ögon vandrar genom någon av
Uppsveriges gamla odalbygder, kan sålunda undgå att
märka och imponeras av de många kvarstående spåren
av den sannskyldiga monumentresarvurm, som tycks ha
utmärkt denna tid. Det tydligaste språket tala naturligtvis
de monument, som enligt Snorre skulle resas efter alla
kraftkarlar, ty dessa stenar vittna ju än, vare sig de stå
eller fallit, genom sina inhuggna runor om de döda.
Mången hyser nog den föreställningen, att runskrifterna
höra till de tråkigaste litteraturalstren. Ett visst fog för
denna mening ge också flertalet, särskilt av de många
uppländska runstenarna, vilkas inskrifter bruka vara
formulerade efter följande torra schablon: »A, B och C läto resa
sten denna åt X, sin fader, och D efter (samme X,) sin
make. Gud hjälpe hans själ.» Men detta förhållande
hindrar icke, att också många runskrifter finnas, vilka genom
ett mera personligt innehåll väcka intresse och dessutom
ej sällan lämna uppgifter av betydande historiskt värde.
Detta gäller ej minst om de sörmländska inskrifterna, som
ofta äro avfattade i versform. De äro till antalet omkring
300 och så gott som alla från 1000-talet. En god överblick
över en stor del av dem lämnar det år 1924 utkomna
första häftet av Erik Brates stora verk, »Södermanlands
runinskrifter», vari varje känd ristnings läge, utseende och
innehåll skall skildras.
Vackra prov på Södermanlands versifierade inskrifter
lämna de båda stenar, som tydligen på en gång och av
samma anledning restes mitt emot varandra invid
Tjuvstigen, en skogsväg från Vrå i Hölö till Nora i Vagnhärad:
»Styrlög och Holm
stenar reste
åt bröder sina
bredvid vägen.
De ändade
i Österväg:
Styrbjörn och Torkel,
stridsmän gode.
Andra stenen resa
lät Ingegärd
åt söner sina;
vad här syns hon gjorde.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
