Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Vägvårdar och vildmarksborgar i det forntida Södermanland av Sune Lindqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»De foro manligen
fjärran efter guld
och i Östern
örnar gödde;
dogo söderut
i Särkland.»
Såsom denna sten visar foro Ingvar och hans kamrater
— förmodligen var och en av dem, som fått stenar, på
eget skepp — först till de oss närmare delarna av
Ryssland, där ju många svenska kolonier av gammalt funnos,
och sedermera längre söderåt längs Volga till de
muhammedanska länder, varifrån vi tidigare genom talrika
vikingafärder fått den mängd arabiska mynt och annat silver,
som ingår i jordfunna silverskatter från 900-talet.
Under 1000-talet synes emellertid denna trafik fia varit
starkt hämmad och det olyckliga Ingvarståget kunde icke
bringa någon ändring däri, såsom kanske dess syfte varit.
I stället for man nu vanligen från Novgorod längs Dnjepr
till Konstantinopel eller till »Grekland», som det bysantinska
väldet vanligen kallas på våra runstenar. Som exempel
härå må nämnas en sten vid Grinda i Spelvik och en vid
Rycksta i Råby-Rönö, vilka båda i lika ordalag tala om
skilda män, som »i Grekland guld skiftade». Icke heller
från Bysanz fingo vi under 1000-talet större guldmängder,
utan mest silver, både myntat och i smyckeform. Guldet
var vid denna tid skaldernas ivrigt nötta term för pengar
eller värdemetall, ett bleknat minne från den verkligt
gyllene ålder, som våra förfäder upplevat ett halvt
årtusende tidigare, då man också stävade söderut och där
vann guld i stora mängder, såsom folkvandringstidens
skattfynd visa. Vi må för övrigt ej glömma, att Södermanland
ståtar med Nordens största guldfynd, som gjordes vid Tuna
(under Tureholm) i Trosatrakten och vägde ej mindre än
12 kg.
Enligt de vikingatida silverskatternas vittnesbörd var det
emellertid framför allt färderna västerut, som under
1000-talet gåvo käcka män tillfällen till riklig vinst. Tätt
invid en av de nyss omtalade stenarna över
Greklandsfarare står också, vid Grinda i Spelviks socken, en annan
sten, rest över Gudver, som enligt O. v. Friesens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:04:42 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/stf/1927/0080.html
