Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vägvårdar och vildmarksborgar i det forntida Södermanland av Sune Lindqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varandra finna de tre namnen Källsvreten, Löten och
Skåäng, samt vid de båda sistnämnda, närbelägna platserna
trenne runstenar (en dock numera flyttad till Fredriksdals
park). Skåängsstenen är bekant därigenom att den, förutom
en vanlig runskrift från 1000-talet, äger en annan, som är
ett halvt årtusende äldre: »Leug (ägnade stenen) åt Härje».
Södermanland äger ännu en runsten av lika hög ålder, vilken
står vid Berga en halv mil sydost om den föregående.
Den tydliga benägenheten att samla runminnena vid de
stora tingsplatserna ger utan tvivel också den naturligaste
förklaringen till den för mellersta Sverige så gott som
alltid gällande regeln, att man finner flera runstenar i eller
kring en kyrka än annorstädes på en och samma plats
inom socknen. Ty de flesta av våra sockenkyrkor ha
säkerligen byggts just där omnejdens befolkning redan
tidigare vant sig att mötas både för världsliga och kanske
även andliga angelägenheters vårdande. Men de till tings-
och kyrkplatserna hörande stenarna ha nog i regel stått
invid de vägar och broar, som lett dit och som även mellan
 |
| ÅSA DOMARESÄTE, EN STÅTLIG SKEPPSSÄTTNING I ÖVER-SELÖ S:N. Dan Samuelson foto. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
