Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrkor och kyrklig konst i Södermanland av Bertil Waldén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin konst i Floda kyrka. I Strängnäs domkyrkas kor och
i Över-Selö, i Vansö och Åkers kyrkor finnas andra såväl
figurala som enbart ornamentala målningar från 1400-talet.
Ännu under 1500- och in på 1600-talet kvarlever
kalkmålningen. I Sorunda, Bettna, Stora Malms, Vrena, Julita, Flens
och Husby-Rekarne kyrkor finna vi dylika målningar, dels
av senmedeltida, dels av mera renässansartad utformning.
Dessa färgstarka valvmålningar äro ej blott ett uttryck för
tidens kynne och konstnärliga behov; vi skola ock minnas,
huru de fyllde uppgiften som en stor biblisk bilderbok,
just en sådan »de fattigas bibel» som den träsnittsbok med
detta namn, Biblia pauperum, ur vilken Peters och Alberts
figurer och scener ha lånats.
Barocktidens konst är som ingen annan sig själv nog,
men lyckas icke dess mindre förunderligt väl anpassa sig
efter den medeltida miljön, sådan denna erbjudes i
kyrkorna. Huru väl överensstämma ej dessa inredningar i
barock — mera renässanssträng under det tidigare
1600-talet, frodig och bullrande under den karolinska tiden —
med de gotiska valvrummen. Det är ock i sanning
betydande konstverk, som under stormaktstiden tillföras
kyrkorna i alla dessa rikt snidade, målade och förgyllda
altaruppsatser och predikstolar, förnämliga prov på ett
konsthantverk, som icke från någon annan tid ha sin
motsvarighet i våra kyrkor. Det stora namnet inom denna konstart,
Burchardt Precht, saknas ej heller i Sörmland; Ludgos
statyaltare liksom predikstol och altaruppsats i Kungsör äro verk
av hans hand.
I övrigt ägnar man, som ovan framhållits, större delen
av sin omsorg åt den sepulkrala konsten. Den adlige
stormannen drager ej kostnaderna i betänkande, då det gäller
att skapa ett minnesmärke, avsett att inför eftervärlden bära
vittne om hans ätts och hans egen makt, ära och lysande
egenskaper. De skickligaste krafter tagas i anspråk för
dylika ändamål. Hedvig Eleonoras hovskulptör,
flamländaren Nicolaes Millich, hugger i marmor figurrika
gravmonument i typisk »praalgraf»-stil, italienaren Carlo Carove
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
