Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyköping av Erik Lundberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på andra sidan låg den stora Kungsträdgården, som nu till
större delen ingår i Nordiska Kompaniets verkstäders
anläggningar. En del därav är dock indragen i östra
kyrkogården. Ungefär på den plats där den vackra Behmbron
nu ligger gick fordom, d. v. s. i den äldre stadsplanens tid,
den stora bron över Nyköpingsån. Det var här man
färdades fram, när man reste stora landsvägen uppåt eller
nedåt landet. Ovanför Behmbron börjar stadens gamla
industriområde, grupperat kring forsarna. Här vid den
ringlande åns stränder finnas åtskilliga av stadens mest
pittoreska partier, trädgårdar ned mot stranden, kvarn- eller
fabriksbyggnader, som trängas nere vid vattnet, forsar,
fördämningar, kvarnrännor m. m. Så har här säkert sett ut
i många århundraden, fastän modärnare anläggningar efter
hand avlöst de föråldrade. En vacker bild från 1700-talet,
en gravyr av Martin, visar just detta parti.
Det var egentligen på 1600-talet som fabriksdriften tog
verklig fart. Den viktigaste anläggningen var Welam
Mommas mässingsbruk. I våra dagar är väl — alltsedan
Nordiska Kompaniets verkstäder förlades till Nyköping —
snickeriindustrien den förnämsta. Sedan industrierna nu icke
längre äro så bundna vid randen av vattenfallen, ha
fabriker växt upp även på andra platser i staden. Ännu har
man dock ej, som på så många andra ställen, dragit fram
gator eller promenader utmed ån, utan den gamla
bebyggelsen och trädgårdarna tränga sig fortfarande ned mot
vattnet. Underligt nog har man dock föga utnyttjat de
utomordentliga möjligheter för trädgårdsanläggningar, som
strandremsorna erbjuda.
En av de mest svårordnade frågorna då det gäller en
stads utseende är säkert att låta landsvägen möta staden
både vackert och ändamålsenligt. Saken är ju icke så
enkel som förr, då en stad var inhägnad av staket och hade
tullbommar vid landsvägarnas mynningar. Då var
bebyggelsen ganska bestämt avgränsad. Nu är övergången mellan
stad och land flytande och ändras oavbrutet. Nyköpings
västra tull låg, innan stadsplanen ändrades, någonstans i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
