Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den totala solförmörkelsen den 29 juni 1927 av Knut Lundmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jorden, skymmer den bort solen och en solförmörkelse
uppstår. Månförmörkelserna äga ej något större vetenskapligt
intresse och deras åskådande erbjuder ej heller några
särskilt intressanta fenomen. Solförmörkelserna äro däremot
av stor betydelse för lösandet av ett flertal vetenskapliga
problem och dessutom naturfenomen av allra största
skönhet och mäktighet.
Om det vore så, att månen rörde sig i alldeles samma
plan som det, i vilket jorden utför sin årliga rörelse
omkring solen, skulle givetvis en mån- och solförmörkelse
uppstå under vart och ett av månens omlopp och alltså
två förmörkelser inträffa varje månad. Månens bana lutar
emellertid med en vinkel av något mer än fem grader mot
jordens bana, vilken på himlen avspeglar sig som den
storcirkel, längs vilken solen rör sig i förhållande till
stjärnorna. Mån- och solförmörkelser kunna därför endast
inträffa, när månen ligger ungefär i rät linje med jorden och
solen och samtidigt befinner sig i närheten av de tvenne
ställen, där månens bana skär solens skenbara bana eller
ekliptikan. Solförmörkelser kunna blott äga rum, när
månen är i sitt ny och samtidigt befinner sig i närheten av
de nämnda punkterna. Tre olika fall kunna då inträffa.
Det första är, att månens passage förbi solskivan sker på
ett sådant sätt, att solen aldrig blir fullständigt bortskymd
av månen, i vilket fall förmörkelsen säges vara partiell.
Det andra fallet är, att en fullständig bortskymning av
solen äger rum, varvid det under en kortare stund blir
mörkt inom kärnskuggans område. Förmörkelsen säges då
vara total. En sådan föregås och efterföljes naturligtvis av
en gradvis skeende bortskymning och ett gradvist
återframträdande av solen. Varje total solförmörkelse beledsagas
därför av en partiell.
Solens verkliga genomskärning är cirka 400 gånger så
stor som månens. På grund av en egendomlig slump råkar
solen befinna sig på grovt taget 400 gånger så stort avstånd
från oss som månen i medeltal gör. Detta förhållande
orsakar, att de båda himlakropparna, från vår planet sett,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
