Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den totala solförmörkelsen den 29 juni 1927 av Knut Lundmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 KNUT LUNDMARK
per sekund. Eftersom skillnaden mellan månens och solens
skenbara diameter är synnerligen liten, varar den totala
delen av förmörkelsen endast omkring 40 sekunder på en
viss ort under dess synlighet i vårt land. Detta förutsätter
dessutom, att man befinner sig på mittlinjen av det bälte,
där förmörkelsen är total. Utanför detta avtar
totalitets-tiden, till att börja med dock ganska långsamt. Den längsta
tid en förmörkelse kan synas såsom total från Stockholms
horisont är 5 min. och 35 sek., och den längsta tid en
förmörkelse överhuvud kan synas såsom total är 7 min. och
58 sek., vilket blott kan inträffa vid jordens ekvator, där
månskuggan rör sig långsammast.
Gången av en solförmörkelse är följande. Under sin
rörelse från väster mot öster berör månen med sin östra
rand solens västra. Tidpunkten för denna beröring
aldén så kallade första kontakten. Månskivan »skär» sedan
successivt ut ur solskivan ett allt större segment, och så
småningom erhåller solen utseende av en skära, vilken blir
allt mindre och mindre, till dess månen efter en viss tid
berör solens östra rand, varvid den totala delen av
förmörkelsen tar sin början och den andra kontakten säges
ske. Solljuset synes ej mer, utan månens djupsvarta skiva
döljer solen helt och hållet. Vid totalitetens slut lämnar
månskivans västra rand solens västra på dess innersida och
den tredje kontakten sker, varvid den totala delen av
förmörkelsen upphör. Därefter upprepas den partiella
förmörkelsen i omvänd ordning, så att solskivan tillväxer alltmer,
till dess den alldeles upphör att vara bortskymd i och med
att månen med sin östra rand berör solens östra kant, då
fjärde kontakten inträffar. Denna tidpunkt betecknar
förmörkelsens slut.
Under de partiella delarna av förmörkelsen avtar
naturligtvis solljusets intensitet, men minskningen blir dock
knappast mera påfallande förrän större delen av solskivan
har bortskymts och blott en smal skära återstår.
Dagsljusets styrka minskas därpå snabbt, under det att dess färg
övergår till en »domedagsliknande» nyans, kanske mest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
