Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svensk bil genom svenskt land av Harry Blomberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190 HARRY BLOMRERG
Det visade sig vara en idealisk tältplats. Bilen kördes
ner mellan träden, och inom en kvart hade det norska
pås-tältet öppnat sitt gap och det vita ryggåstältet pluggats fast.
Bildynorna plockades ut och lades in i det senare till en
mjuk madrass, filtarna slängdes in och så var logifrågan
ordnad. Nu rökte redan lägerelden kring kokkärlet, och
flinka kvinnohänder dukade på kofferten. Två svettiga
karlar vrängde av sig sina paltor och försvunno i det
kvälls-ljumma vattnet, som sköljde över den finaste sandbotten,
och efter en njutningsrik simtur kröpo de upp igen för att
läska sig med en kopp te och en pipa.
Den ljusa svenska sommarnatten sänkte sig över oss med
all sin ogripbara skönhet, innan vi kunde förmå oss att
släcka vår eld och krypa till kojs under myggens summande
musik. Men det dröjde inte lång stund, förrän trasten och
gransångaren började sin duett i grenvalven ovanför.
Fotsteg hördes från vägen, ett par mansröster talade om fiske;
så var det åter endast fåglarnas nyfikna vingsurr kring
tälten. Det finns knappast en njutning, som övergår denna
sommarens första natt i tältet, då man med ännu
oförslappade sinnen uppfattar varje ljud från fåglar och sakta
susande träd, vågplasket, surret av en humla, som stryker
förbi den tunna väggen, genom vilken dagern alltmer
tränger in, och doften av marken, som man vilar på. Det är
en högtid för en gammal vandrare att tända den första
lägerelden på en långfärd, men det är en ännu mera
efterlängtad fest att vakna i tältet vid fågelmusik.
Solen var redan högt uppe, då vi bröto tälten för att låta
daggen torka bort och laga vår frukost, och först vid
tolvtiden sågo vi berget i Njurunda sticka upp. Första delen
av färden gick denna dag mest genom skog, men från och
med den sistnämnda orten skakade vi på besvärlig fast bred
väg genom tättbefolkade trakter — genom träindustriens
förlovade land nalkades vi Sundsvall. Gamla bekanta namn
fingo nytt liv: Svartvik och Klampenborg, Skönsmon, Mo
och Kubikenborg. Från en höjd nära staden sågo vi ut
mot det öppna havet, där ångarna gledo bort med den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
