Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vildmarksveckor på Gåsen av Sven Thulin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206 SVEN THULIN
För några timmar sedan sammanstötte vi händelsevis
med Staffan Norberg från Ljungdalen, som jag under
tidigare Jämtlandsfärder lärt känna och uppskatta som
faktotum vid Sylstationen. Han var nu sysselsatt med en
brobyggnad över Gasan. Jag passade på att intervjua
honom om hans intryck av Gåsenstugan, dess läge och
utsikten därifrån.
»Ah, det är grant — det är grant!» var Norbergs svar.
Nåja, det var alls ingen nyhet för mig. Det var precis
vad jag själv redan läst mig till på kartan. Men ändå var
det någonting särskilt övertygande i att höra en infödd
fjällman avlägga detta enkla och dock vältaliga vittnesbörd.
Vad göres oss mera vittne behov?
Det var vid det övergivna nybygget Tjatjasen i
Handölsåns dalgång som vi första gången under vår vandring fingo
syn på Gåsen. Nästan från vilket håll man kommer
avtecknar sig detta fjäll i en synnerligen karaktäristisk,
ovanligt regelbunden konform med långsluttande sidor. Det
slog mig med ens, att denna profil är ett Etna i miniatyr.
Min vän och färdekamrat, som hade många och långa
färder i de »vildsinta» Lapplandfjällen att anställa
jämförelser med, döpte det genast till »ett mildsint fjäll». När
vi under midnattstimmarna veko av från Gasan för att från
omkring 800 meters nivå göra den slutliga bestigningen upp
till stugan omkring 400 m högre upp, funno vi
»mildsint-heten» ej så särdeles påfallande. Gåsens nedre sluttningar
mot söder och väster äro nämligen överströdda med ett
oöverskådligt virrvarr av moränryggar, stråk vid stråk i
artistisk oreda. Allt som oftast blev det därför ett
uttröttande upp och ner, upp och ner.
Ju högre upp vi kommo, desto mäktigare öppnade sig
fjällpanoramat. Men det var någonting annat, som just nu
intresserade oss i ännu högre grad än fjällsynerna —-
Gåsenstugan, som skulle befria oss från våra mödor och
ansträngningar.
Äntligen! På endast några tiotal meters avstånd dyker
stugan upp för första gången. Vi tacka vår lyckliga stjärna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
