Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från gränsen mot Finland av Erik Bergström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN GRÄNSEN MOT FINLAND 271
havet. Gärna gör man från Kvesmenes innerst i [jorden en
avstickare på en knapp mil upp efter Kitdalen, där svenska
flyttlappar från Karesuando ha sitt läger under sommaren
och där en nomadskola för deras barn ligger vid gården
Moskogaise. Sedan kan man välja mellan att resa upp efter
den utomordentliga Signaldalen, gå förbi Pältsa-massivet,
Sveriges nordligaste fjäll, och så vandra Kummajokidalen
ned till gränsälven, eller att fara på fjorden till
Karesuandobornas gamla marknadsplats Skibotten, följa den knaggliga
kärrvägen upp till Helligskogens »fjellstue», gå över
gränsen till den finska Siilastupa vilstuga vid Kilpisjärvi och så
ro på denna vackra sjö. I båda fallen når man ganska lätt
Kummavuopio eller Mukkavuoma fjällstuga, Sveriges
nordligaste gård, belägen ett stycke nedanför Kilpisjärvi.
Och sedan börjar tiomilafärden utför älven, förbi raden
av svenska och finska fjällstugor, mest i båt, men då och
då till fots längs de största forsarna. Vid foten av
Kirk-kovaara ovanför Saarikoski fjällstuga minner ett korsprytt
stenkummel om den sägenomspunna Rounala kyrka,
uppförd i början eller mitten av 1500-talet, den första
helgedomen i denna del av Lappland. Ett stycke nedanför
Maunu by rinner Könkämä älv ihop med den mäktiga
Lätäs-eno, och så uppstår Muonio älv. Just vid
samman-flödet ligger på finska sidan Enontekis gamla kyrkplats,
som före 1809 var huvudort för både svenska och finska
sidan, men nu sjunkit ned till en vanlig, ringa by, sedan
såväl den finska som den svenska dotterförsamlingen
uppfört kyrkor på nya platser. Det finska namnet Vanna
Markkina påminner om, att orten en gång också varit
marknadsplats, dit Torneborgarna årligen drogo upp för att idka
köpenskap. Glädjande nog har det nyligen ifrågasatts, att
svenskar och finnar samfällt skola iståndsätta och bevara
detta gemensamma minne. Då man nått så långt, är det
ej stor bit kvar till Karesuando, och man får snart åter luta
sig tillbaka mot bilens ryggstöd och låta sig viljelöst föras
hän mot civilisationen. Det har varit en hård och
strapats-fylld färd, men ingen, som gjort den, har ångrat den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
