Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Scouter på vägrösning i de lapska fjällen av David Cronsioe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318 SCOUTER PÅ VÄGRÖSNING I DE LAPSKA FJÄLLEN
jaurekåtan. Med röda papperslappar och med rösen utmärktes
den bästa sträckningen av stigen, och efter några timmars vila
i Kaitumj aurekåtan återvände pojkarna till Kebnekaise utefter
den nyss utprickade leden, medan arbetsledaren jämte sällskap
fortsatte färden fram mot Vakotavare, där den sista av
scoutpatrullerna, K. F. U. M:s scoutkårs patrull, skulle vänta. På
efternatten var målet hunnet. Inne i turistkåtan lågo sovande
pojkar sida vid sida; utan att väcka dem smögo vandrarna in
för att få njuta några timmars sömn.
Äkta skånska röster väckte de sovande som bjödos kaffe på
sängen». K. F. U. M.-patrullen bestod av pojkar från både Malmö
och Stockholm, men skånskan dominerade. Det blev
»mönster-väg» även här och många goda råd, innan arbetsledaren på
eftermiddagen över Päskajarngas oroliga vatten fortsatte ned mot
turistmotorbåtar och järnväg, för att ännu många gånger med
Abisko som utgångspunkt färdas fram efter leden.
Huru många upplevelser och äventyr kunna ickfc rymmas inom
tre veckor! Själva det nödtvungna vildmarkslivet däruppe i
fjälldalarna, med det ofta tunga och slitande, men alltid målmedvetet
drivna arbetetet, som fortsattes även om armar och ryggar värkte
och händerna blevo fulla av valkar och blåsor, gav minnen som
pojkarna nog aldrig komma att glömma. Och många äro de
historier, som berättades vid lägereldarna efter slutat dagsverke:
hur Umeåpojkarna fingo bevittna en renskillnad med flera tusen
renar alldeles invid sin lägerplats; hur scouterna i Tjäktjadalen
funno en gammal pilspets av järn och en nästan förrostad
lappkniv med uråldriga ristningar på slidan; hur samma pojkar hade
bestigit Kebnekaises topp från »baksidan»», efter »Durlings led»;
hur Stockholmspojkarna funno en svårt skadad ren liggande
nedfallen i en klyfta och togo hand om den, och hur K. F. U.
M.-poj-karna hade söndagsbesök av lappojkar och renvaktare, till vilkas
förnöjelse en stor simuppvisning anordnades i en av småsjöarna.
Då tiden för hemfärden var inne återstod, trots alla
ansträngningar, en del av arbetet ogjort. Det är vanskligt att beräkna
tider och prestationer, då man har att taga itu med hittills
oprövade uppgifter, ej minst i lappmarksfjällen. Men till nästa
sommar är förvisso den stora vandringsled, som börjar vid
Kvikkjokk, förbinder Saltoluokta med Kebnekaise och slutar vid
Abisko turiststation, en stolt verklighet.
I Kiruna samlades åtskilliga av scoutpatrullerna för att anträda
resan söderut. När i avskedets stund hurraropen för Lappland
och Svenska turistföreningen förklingat, höjdes händerna till
en sista scouthälsning, och scouterna fingo med sig på vägen
hem ett hjärtligt tack för gott arbete. David Cronsioe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
