Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Diktarnes hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIKTARNES HEM 49
jämnåriga väninna Ulla von Heland, dotter till Geijers yngsta,
tidigt avlidna syster Lotta samt längre fram gift med F. A.
Dahlgren. Ransbacka var prästgården, där Geijer en gång
sökte och fann — bland brödbitar och ostskalkar i
bordslådan — det nummer av Posttidningen, som meddelade
Svenska Akademiens prisämne för 1804.
Alla nu nämnda ställen ligga invid eller nära den lilla av
Geijer omtalade å, som kommer från Ransjön och faller ut i
Klarälven vid Uddersrud och som drev de tre bruken, övre,
mellan- och nedre hammarn, som de kallades. Denna å heter
egentligen Ranån, men bar i vardagslag namnet
Hammarälven. Under 1830- och 1840-talens romantiska tid, när
vännerna Uno Troili och Fredrik Dahlgren vid dess stränder
svärmade för och med de båda nyssnämnda flickorna,
omdöptes den i deras ungdomsspråk till Ulman genom
sammansättning av första stavelserna i Ullas och Malins förnamn
— den unge Fredrik betecknades i en tillfällighetsdikt som
den »svartlockige sonen av Ulman», såsom Lotten Dahlgren
berättar i sin bok »Ransäter».
Till Geijersminnena hör också det gamla herresätet
Oden-stad vid Byälven i Gillberga socken. I dess ståtliga
tvåvåningsbyggnad med lanternintak — ännu bevarad — bodde
en gång den originelle och geniale fänrik Knut Lilljebjörn,
som blev Geijers svärfar och Tegnérs förtrogne vän, han som
enligt svärsonens vittnesbörd »spelade violoncell som ingen
annan i Sverige» och som även genom sina »Hågkomster»
skaffat sig ett eget namn i litteraturen. Till hans hem kom
Geijer både före och efter sitt giftermål och tillbragte där
stundom längre tider — en sommar drack han också det
som hälsobringande ansedda vattnet vid den då för tiden
mycket besökta Gillberga brunn.
Även åtskilliga andra platser i Värmland gästade han
vid olika tider, på senare år företrädesvis i landskapets
östliga del: Nordenfeldtarnes Björneborg och Lagerhielms
Bofors.
Om sin kärlek till Värmland har han bäst vittnat själv i
en bekännelse, som är bland det vackraste och innerligaste,
4. Svenska turistföreningens årsskrift 1928.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>