Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Finnarna i Värmland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140 ERNST LAMPÉN
sent som 1922 måste en präst anlita tolk, innan han kunde
ge nattvarden åt en gammal gumma. Jag påträffade år 1925
personer, som talade bättre finska än svenska. Det är först
den svenska folkskolan, som lärt finnarna att tala flytande
svenska. Man läser med rörelse, huru föräldrarna sökte
förbjuda sina barn att tala finska, för att de lättare skulle reda
sig i skolorna och vid nattvardsläsningen, där svenskan var
allenarådande. De talade aldrig finska med sina barn och
förnekade, att de alls förstodo fmska. Men då de vredgades
över någonting, kunde det hända, att de glömde sig och läto
en ström av finska svordomar flöda över sina läppar.
Huru glada de blevo, när de kunde någorlunda reda sig
med landets språk och förstodo en predikan, därom vittnar
följande: En Erik (Jansson) Liukkonen i Lekvattnet hade
tagit sig fram över kärr och berg till Fryksände kyrka. Han
blev så betagen i Guds ord och så nöjd nied sin svenska
kunskap, att han icke fick ro, förrän han i en stor fura ristat
följande hänryckta ord: »1769 ritte jag julemorgon med häst
A. Aurelius foto.
Spissiuga i en finngård i Kvarntorp, Lekvattnet, omkring år 1900.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
