Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Näset och Gillbergadalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN NÄSET OCH GILLBERGADALEN 153
i Sverige, och väderkvarnarna ha icke längre någon uppgift att
fylla. De flesta ha rivits, några ha flyttats till värmländska
muséer, och där någon fått stå kvar, är det i egenskap av
kulturminnesmärke. Men med dessa kvarnar och sågar — de
senare voro mindre och hade en livligare gång — har landskapet
förlorat ett egenartat inslag i sin fysionomi; dess silhuett är mera
jämnstruket lugn, då den ej längre livas av deras snurrande
vingkors, och inte utan medkänsla tänker jag på småpojkarna
därute, som inte längre kunna klättra upp i en kvarnvinge för
att titta efter, om de kunna se Vänern och Kinnekulle.
Men det är inte heller så många småpojkar på Näset nu
som förr. Skaror av barn, som skulle ha stoj at kring
stugorna därute, fostras nu till 100-procentamerikanare i Illinois
och Minnesota. Emigrationen har gjort ett grundligt verk på
Näset. Det är inte ovanligt, att man har större delen av sin
släkt i Amerika. För något mer än en mansålder sedan var det
egentliga Näsets befolkning ungefär dubbelt så stor som nu.
Och dock har dess jord, geologiskt sett, goda
förutsättningar att bära en talrik befolkning, och i många gårdar har
man också skog bakom ryggen. Vänerns närhet bidrager
till att göra klimatet milt; det kan närmast jämföras med
Västgötaslättens. Eken växer vild i skogen längst ute vid
sydspetsen. Gravensteinern bör gå bra till på Näset.
Naturen har ämnat det icke blott till Värmlands kornbod, som
det en gång varit, utan även till dess trädgård.
Ett fel är det dock med klimatet: det faller något för litet
regn. Både på östra och västra sidorna av Vänern ligga
områden med låg nederbörd. De mötas på Näset. Särskilt före
midsommar är det ont om regn, något som varit ödesdigert
för den länge med uppoffrande hängivenhet bedrivna
storodlingen av havre. Det vart ibland bedrövligt nog med
resultatet, om också inte så illa som för soldaten Finn, som hade
sått en tunna havre, men fick »bare e halv skäppeetterkajer».
Om inte folket på Näsets slättbygder är så livligt som
landsmännen uppe i skogstrakterna, saknar det dock icke de
karaktärsdrag, som bruka utmärka värmlänningen. »Lusten att
fabulera» har det i hög grad, och under vinterkvällarna lyss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
