Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Näset och Gillbergadalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160 VALDEMAR DAHLGREN
J. Hertzberg foto.
De små järnbruken i Gillbergadalen tillhöra en gången tid. Vid Borgvik står den
gamla hyttan kvar som ett pittoreskt minnesmärke.
Alla de gamla järnbruken kring Glafsfjorden, liksom i hela
denna del av provinsen, äro nu nedlagda. Träet har här
intagit järnets plats i produktionen. Men de små järnbruken
Värmland runt spelade på sin tid en betydande ekonomisk
roll, och med provinsens andliga liv äro de ju också
oupplösligt förenade. Alltifrån 1600-talet började järnindustrien
få omdanande betydelse för Värmlands ekonomiska liv. Det
fattiga, glest befolkade gränslandskapet blir folkrikt och
burget. Det sades redan då, att Värmland för järnbrukens skull
kunde jämföras med ett kungarike. All högre andlig odling
behöver ett visst materiellt underlag, och i järnets och
brukspatronernas tid skapades de ekonomiska förutsättningarna
för den andliga kultur, som funnit sitt högsta uttryck i den
värmländska dikten.
Det finns något, som kallas herrgårdsvärrnländska. Det
är ett språk, som tydligt äger bygdemålets form och anda
men som till viss grad blivit aristokratiserat. Hela Värm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
