Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En resa utan mål av Arne Tallberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176 ARNE TALLBERG
Baldersnäs, där jag fördrev tre härliga latmansdagar, innan
jag kunde förmå mig att återtaga mitt luffarliv.
Från Baldersnäs skulle jag vidare söderut med Mellerud
som första anhalt. Till denna plats fanns det tvenne vägar
att välja på. Den ena gick bred, präktig och prosaisk över
slätterna vid Bäckefors, den andra stack iväg tvärs över
Brud-fjället. »Den kan du absolut inte ta dig fram på med cykel!»
sade mina vänner. »Utmärkt», utropade jag förtjust, »då
måste jag absolut ta den vägen!» Och så blev det. I
melan halvannan timme fick jag släpa på min cykel med den
bedrövliga väskan uppför på sina ställen nästan lodräta
bergsstigar, en halvtimme kunde jag cykla uppe på själva platån,
och så fick jag tillbringa ytterligare en timme med att hasa
utför på andra sidan, ty min annars så beskedliga cykel
visade till följd av tyngdlagarna en för mig synnerligen
tröttande benägenhet att bege sig på egen hand närmaste vägen
ned till Mellerud. Trött, varm och flåsande kom jag ned,
men som vägen onekligen var full av spänning och tjusning
och bjöd på storslagna utsikter och, last but not least, förde
mig förbi vår enda akvedukt vid Håverud, kände jag mig
synnerligen belåten trots besvärligheterna.
Från Mellerud fortsatte jag till Vänersborg, som blev min
sydligaste punkt. Det började nu skymma, och jag visste inte
riktigt vad jag skulle hitta på. Som jag påminde mig att
Vargön låg i närheten och jag kom ihåg, att min fader någon
gång talat om att han kände disponenten därstädes, begav
jag mig skyndsamt dit och framförde de allra hjärtligaste,
hjärtligaste hälsningar från fadern.
Jag blev också synnerligen vänligt mottagen, trots mitt
plötsliga neddimpande, och inviterades att stanna över
natten. Vid kvällsmaten fick jag höra, att en farlig dåre rymt
från ett närliggande hospital och att förrymda dårar från
hospitalet allt som oftast brukade taga sin tillflykt till
disponentens stora trädgård. När sedan uppbrottet kom, blev jag
ledsagad ut till en i parken belägen gästrumsflygel, där jag
skulle residera i ensamt majestät. Dörren smällde igen och
jag var ensam med den förtjusande utsikten att eventuellt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
