Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krabbor av Thorsten Orre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198 THORSTEN ORRE
Det är åter lugnt inom skärgården och den breda, tunga
båten går trygg och säker, men när Vinga börjar plånas ut och
dagen blivit ljus, friskar det i igen och båten börjar stampa
och rulla. Men inte värre än att jag, så landkrabba jag är,
kan promenera ogenerat på däcket. Det kommer att bli en
fm dag, tydligen, fast det såg litet hotfullt ut i natt. Men
sen solen kommit upp på allvar och dimbankarna stigit och
försvunnit och himlen är klar, tar det i på allvar igen.
Vinden har kantrat; den kommer från söder nu och den kommer
på skarpen. Gubbarna titta och undra litet smått. Det är
hård ström också, och då är det inte alltid så lätt att klara
de långa länkarna med tinor. En annan båt, som vi i början
gått ungefär jämsides med och som skall till samma trakt,
har kommit ohjälpligt ur kurs och stampar långt, långt borta
och lär väl knappast komma fram till sitt fiskevatten medan
det är dager.
Fyrskeppet vid Laesö Trindel dyker upp, och snart äro
vi i höjd med det. Det gungar kraftigt; vår båt börjar sätta
och brotten fräsa över däcket. Jag känner allt mer
landkrabbans osäkerhet, och det är inte precis med någon grace
jag rör mig över däcket för att få en kopp kaffe och en
smörgås nere i skansen. Det är skönt att det finns ett och annat
stag och en bom att hålla sig i. Relingen är otrevligt låg,
och den skulle nog inte räcka åt mig, om jag kom i drift.
Det är ganska gropigt, och gubbarna lova att än gropigare
skall det bli. Jag hade nog tänkt att själv göra någon nytta
när tinorna skulle upp, men jag börjar allt tydligare förstå,
att det inte kommer att bli mycket bevänt med den hjälpen.
Jag har nog med att klara mig själv på den öppna båten.
Vi äro nu inne på danskt vatten, och snart kunna vi se den
första lilla bojen med vår båts märke på. Det är inte lätt
att få fatt på den, men för den som är van går det. Den
fiskas upp, linan läggs över ett spel på relingen och så halas
den in, medan skepparen säkert klarar båten mot strömmen
och de brytande sjöarna. Meter efter meter halas upp och
rullas i en så. I början går det lätt, men snart blir det
stramare. Motorn slås av, och tung och bastant dyker den första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
