Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krabbor av Thorsten Orre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 THORSTEN ORRE
omsorgsfullt lagd så, att det hela utan trassel skall kunna
kastas ut igen sen nytt agn blivit isatt. Det vill till att
länken ligger som den skall, ty sen utläggandet har börjat går
det inte att hejda, och blir det trassel i detta väder är det
kanske ej så roligt.
Vi gunga vidare. Vart vet inte jag. Jag ser bara hav och
fräsande vågor runt om. Men gubbarna veta det. De känna
sitt hav. Här finnas inga landmärken, men de ha sin
kompass och sitt kort, och de veta hur vinden kommer och
strömmen, och så ha de väl någon förunderlig instinkt och sin
oskattbara vana. Här går en »dal» nere på bottnen, och där är för
djupt för krabborna, men det finns några »åsar» och
»platåer» också, och på dem finnas de. Ut med lodet alltså. För
djupt. Mera babord. Loda igen. Lika illa. Nästa lodning. Nu
var det bättre. Därifrån kommer strömmen och dit blåser
vinden och där ha vi solen, alltså slänga vi länken. Men
vi släppa lodet en gång till för säkerhets skull. Det var bra.
På med motorn alltså och full fart. Första finan går över
bord och sjunker och linan löper ut. Det vill till att den
ligger rätt lagd. Nästa tina lyfts fram på relingen, och när
linan löpt ut och stramar dras tinan i. Det går med fart,
det gäller att passa på. Nu går det inte att hejda. Tina
efter tina plumsar i, allt ligger i oklanderlig ordning; det går
med en beundransvärd precision. Och stormen tjuter och
båten stampar och kränger och skummet yr, men karlarna
röra sig med en underbar säkerhet. Jag sitter vid styrhytten
och tar spjärn med fötterna för att inte guppa över bord och
har för länge sedan givit upp alla försök att flytta på mig.
Jag gjorde ett att ta mig över däcket till skansen, där
gubbarna ville bjuda på kaffe igen, men gav mig med detsamma.
Det hjälpte inte ens att gå på alla fyra.
Pojken, som agnat på tinorna, kommer hoppande över den
hoprullade linan, lätt och säkert. Han sätter foten på de
yttre slingorna och skall ta nästa steg. Då stramar linan
till. Han får en slinga om foten. Med fruktansvärd kraft
slungas han omkull och fram emot relingen. En bråkdel
av en sekund, och han skall vara över bord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
