Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om våra fjällväxter av Torsten Lagerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dock sant, att man inom hela barrskogsområdet och även
på de bördiga bokmarkerna långt nere i Skåne knappast kan
finna ett motstycke till den yppiga flora, som fjällens väl
bevattnade, mullrika sluttningar förmå framdriva. Om
marken är kalkrik, kan den utveckla en fullkomligt oanad
frodighet och blomsterprakt. Man tycker sig vandra i en den
härligaste trädgård eller park, den man gärna skulle vilja
se som en förebild för hortikulturens ansträngningar. Men
det är tyvärr en fåfäng önskan. Med konstlade medel kan
något liknande icke frambringas; endast naturen själv kan
skapa den kombination av förutsättningar, som är nödvändig
för uppkomsten och vidmakthållandet av en sådan växtlighet.
Om man nu granskar artbeståndet inom dessa högvuxna,
subalpina ängar, skall man finna att dess sammansättning
icke bereder några större överraskningar. Till sin
huvudmassa utgöres det nämligen av örter och gräs, som äro spridda
över hela landet, eller åtminstone kunna anträffas över stora
delar av Norrland. Här förekomma sålunda i den brokigaste
blandning sådana arter som hundkäx (Chaerefolium silvestre),
bullerblomster (Trollius europaeus), älggräs (Filipendula
ulmaria), brudborste (Cirsium heterophyllum), vänderot
(Valeriana excelsa), tolta (Mulgedium alpinum), kärrfibla (Aracium
paludosum), smörblomma (Ranunculus acris), skogsnäva
(Geranium silvaticum), rödblära (Melandrium dioecum),
hässlebrodd (Milium effusum), lundvete (Agropyron caninum) och
många andra. De flesta av örterna äro emellertid på grund
av blomfärgernas starkare mättnad betydligt mera
verkningsfulla än i sydligare trakter, om man frånser skogsnävan,
som nästan genomgående uppträder vitblommig. Något
egentligt hemvist för fjällfloran utgöra icke dessa ängsmarker, även
om de naturligtvis ej helt sakna representanter för denna.
En dylik av imponerande gestalt är kvannen (Angelica
archangelica), en mer än meterhög umbellat. Genom sina grova,
stadiga stammar och omfångsrika blad står den som ett
talande vittnesbörd om att livsvillkoren i dessa nordliga
breddgrader icke ha tillmätts alltför snäva gränser. Men även
åtskilliga andra fjällväxter kunna anträffas, ehuru mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
