Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om våra fjällväxter av Torsten Lagerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som tillhöra denna grupp, ha i övrigt en mycket vidsträckt
utbredning: de äro cirkumpolära och leva därtill i Sydeuropas
bergstrakter.
Den andra gruppen omfattar växter med en utpräglat
nordostlig förekomst. De äro emellertid jämförelsevis få —
omkring ett 20-tal — och flera av dem äro mycket sällsynta.
Ett par av de allmännaste äro kantljungen och polarbrodden,
och till de sällsynta höra bl. a. den gulblommiga fjällfiblan
(Arnica alpina), en liten oansenlig orkidé (Platanthera
parvula) samt lapplandsklätten (Melandrium affine).
Den tredje gruppen fjällväxter är liksom den föregående
av ganska begränsad omfattning, men kan ur växtgeografisk
synpunkt göra anspråk på ett alldeles särskilt intresse.
Arterna fördela sig nämligen på tvenne, från varandra vitt skilda
områden, å ena sidan ett nordostligt, å andra sidan Sydnorges
högfjäll — Dovremassivet med omgivningar. Mellan dessa
förekomster gapar ett tomrum om icke mindre än 4—5
breddgrader. Man har därför betecknat dessa växter som
bicentriska. Som typ för gruppen står fjällrosen (Rhododendrum
lapponicum), men den innehåller även sådana karaktäristiska
örter som fjällklätten (Melandrium apetalum), den lilla
fjällklockan (Campanula uniflora) samt den gulblommiga
fjällvallmon (Papaver radicatum).
Till den fjärde gruppen slutligen, som endast är företrädd
i Skandinaviens södra fjälltrakter — i huvudsak samma
område, som här tillhör de bicentriska växterna — höra endast
7 arter, av vilka 3 finnas i vårt land. Den ståtligaste av dessa
är stjärnögat (Ranunculus platanifolius), en mer än meterhög,
storbladig, vitblommig ört med sparsamma förekomster inom
björkregionen från Jämtland till norra Värmland. En annan
art är guldspiran (Pedicularis Oederi), som växer i Jämtland
och Härjedalen.
Dessa nu omnämnda, distinkta utbredningstyper inom vår
fjällflora tyda på att dess utvecklingshistoriska grund icke är
enhetlig. Den botaniska forskningen har länge sysslat med
detta problem och har också till det väsentligaste lyckats
klarlägga detsamma. Härigenom ha vi även fått en ytterst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
