Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På cykel från Luleå till Karesuando av Peder Björck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238 PEDER BJÖRCK
En stakare står i fören och en i aktern av den långa
forsbåten. Med osviklig precision hålla de båten med fören snett
in mot land för att den ej skall kunna gripas av forsen och
pressa den så, långsamt men säkert, uppför följande varje
liten krökning. Aldrig en slintning av stakarna, som ej genast
avhjälptes av en blixtsnabb ny ansättning. Långa stunder
kunde båten stå alldeles stilla, skummet yrde, och vi undrade
hur det skulle gå, men till slut avgingo alltid Jatko och
Välitalo med segern. På de stridaste ställena, t. ex. den flera
km långa Tapokoski, som i nästan hela sin längd skummar
vit, gingo vi på stranden, medan båten togs upp i lina. Vi
följde hela tiden finska sidan och passerade några små låga
gårdar. I deras närhet fanns det knappast ett lämpligt träd,
som ej var försett med en kniphålk, genom vilkas
förståndiga skattande folket skaffar sig färska ägg varje vår utan
att fågelstammarna ändå förminskas. Grenarna nedom
hållden äro oftast avsågade så att de bilda en stege. Äggen äro
utmärkta. Vi smakade dem på svenska sidan och
naturligtvis hette det, att det var importerad vara!
Knappt hade vi stigit i land strax söder om Kuttainen,
förrän vi ånyo fingo en för oss alldeles ny upplevelse. På
en sank strandäng gick den ena brushanen praktfullare än
den andra, fällde upp sina stora halskragar i skiftande,
brokiga färger, stoltserade och gjorde ett och annat utfall mot
varandra, omväxlande med att de plockade i dyn. De
oansenliga honorna höllo sig alltid diskret i skymundan.
De 20 sista kilometerna till Karesuando cyklade vi genom
gles björkskog och över ödsliga myrar. Vi hade haft litet
för brått, eller också hade våren varit något för långsam.
Här uppe var nämligen lövet knappast utslaget.
Blåhakesångaren, finnarnas satakielinen, den hundratungade, sjöng
dock här och var, och för första gången fingo vi höra denne
storsångare, som redan har tystnat när man annars brukar
komma till fjälls efter midsommar. I Karesuando är det
kanske allra vackrast om sommaren och främst på
försommaren. Kyrkan speglar sig från sin höjd i den lugna älven
och vid högvatten är hela byn en ö. Kyrkogården, som lig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
