Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Med tältkälke från Riksgränsen till Suorva av Thea Ahlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MED TÄLTKÄLKE FRÅN RIKSGRÄNSEN TILL SUORVA 247
fjälltopparna varmt rödfärgade av solens sista strålar,
medan himlen antog komplementfärgernas kallt ärggröna
färgton, och efterhand stego skymningsbågarna med sina varma
lilafärger upp på himlen framför oss. Det var en sällsam
färd, och när vi tältade vid den lilla Vallojaure kunde vi
icke slita oss lösa från det hänförande skådespelet, utan sutto
ännu länge ute för att betrakta det.
I det frusna morgonföret gledo vi nästa dag på lätta fjät
igenom skogen ned till Kamajokk. På dalens motsatta sida
var snön så hård, att vi ej kunde gå på skidorna, utan
måste taga av dem och gå till fots. Snötäcket avtog
märkbart på Tjålmetjåkkoplatån och gräset stack upp överallt.
Det lägre, östligare Tjålmetjåkko var fullkomligt bart. Här
måste det vara obetydlig nederbörd och stark blåst. När vi
nådde passet mellan de båda Tjålmetjåkkobergen uppstod
snöstorm, varför vi tältade. Där lågo vi hela natten och
hörde huru vinden for fram i dånande fart, färdig att rycka
hela kälken med sig. Tältet slog våldsamt i blåsten, och jag
trodde, att det skulle slitas i trasor, men råsiden är starkt,
och det höll. Först långt fram på förmiddagen den 22 april
hade vinden mojnat och snödammet skingrats, så att vi kunde
snedda ned till Pajep Alesjaure, där vi påträffade Svenska
turistföreningens stakning från Abisko till Stora Sjöfallet,
vilken vi sedan följde. Här var terrängen jämn och fin. Denna
dag hunno vi till Kaska Repitjåkko, där en järv hade dödat
en ren, kring vars rester det fanns gott om järv- och
rävspår. Vi synade vår revolver, men lade den tillbaka utan
att ladda den, ty ännu hade vi icke sett spår efter några
större rovdjur.
Nu började fjällen bli djärvare och storslagnare. I passet
till Tjäktjavagge var turistföreningens stakning begraven i
den myckna snön och generalstabens karta otydlig, varför
vi irrade omkring ett par timmar, innan vi funno den rätta
vägen. Häruppe på vår resas allra högsta punkt funno vi,
att det måste ha varit nästan fullkomligt lugnt under
vintern, medan nederbörden varit fenomenalt stor, en
intressant och värdefull observation. Äntligen nåddes passpunk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
