Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Vi lantmän som turister» av Carl Englöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»VI LANTMAN SOM TURISTER
307
ensidigt betonat. Ett större och allmännare välstånd har även
det goda med sig, att livet ur flera synpunkter blir rikare och
mångsidigare.
Emellertid tro vi att lantmännens intresse för resor och turistliv
över huvud taget är i stigande. Mycket tyder härpå. Bland de
bättre situerade blir exempelvis bilen ett allt mera uppskattat
färdemedel, som åtminstone indirekt för åt rätt håll. Till att
börja med blir bilen kanske icke så mycket ett turistfordon i
vanlig mening; det har fastmer nyhetens behag att lära sig köra
och se, hur man lägger mil efter mil bakom sig utan den
ringaste ansträngning. Lättheten att förflytta sig gör, att man en
vacker dag befinnes ha lämnat de mera kända trakterna bakom
sig — socknen, häradet och närmaste stad — och kommit in
i en alldeles främmande omgivning, kanske ett annat landskap.
Intresset för det nya och okända väckes till liv. Man var föga
rustad, men förbereder sig bättre till en annan gång, studerar
kartor och resehandböcker, uppgör resplaner och blir så till slut
en fullfjädrad turist.
Men för många, ja, ännu så länge för de flesta, ligger
möjligheten att äga en bil långt utom gränserna för det tänkbara. Som
väl är finns det ju en hel del andra sätt att färdas, och för egen
del skulle jag vilja rekommendera cykeln som ett färdemedel av
de många. Den är lätt och bekväm att föra med på resor av olika
slag och, när allt kommer omkring, ett litet under av enkelhet,
prisbillighet och effektivitet. Är det inte storslaget, att av en stålbit
på hela femton kilo skapa ett fordon, som bär tiodubbelt sin egen
tyngd och för en fram med en fart av ett par mil i timmen, om
man riktigt sätter »sporrarna» till? Den är kanske ej fullt lika
lämplig överallt; vid resor genom tiomila skogar och över ändlösa
slätter torde bilen eller järnvägståget vara att föredra. Men
överallt, där naturen utmärker sig för mer än vanlig skönhet och
omväxling, där är cykelns plats. Här vore det synd att förfuska det
hela med en bil- eller järnvägsfärd. Av egen erfarenhet vet jag,
huru givande dylika kombinerade järnvägs- och cykelfärder kunna
bli. Man tar naturligtvis järnvägen för de mindre intressanta
trakterna och reserverar själva smakbitarna för cykeln. Så tog jag
exempelvis vid en resa till Göteborg cykeln med blott för nöjet
att landsvägsledes befara de sista fem milen från Alingsås. Vid
ett annat tillfälle tog jag järnvägen till Motala och cyklade
därifrån den utmärkt vackra vägen efter Vätterns östra strand.
En annan svårighet, som våra lantmän ha att bemästra när
det gäller turistresor, är tiden, som ej vill räcka till, allra minst
om sommaren. Den som ej själv är lantbrukare kan näppeligen
göra sig en föreställning om den påpasslighet, som kräves under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
