Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Äventyrens land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
få elektriskt ljus, när det blev för mörkt i augustikvällarna.
Jag har varit där många gånger senare och sett hur
förvandlingens lag var gång fogat en eller annan tum till
civilisationens något omstridda välsignelser.
Lappolle, som var nere i Stockholm för en tid sedan och
iförd sin finaste kolt samt med en jättestor eldröd tofs i den
blå toppmössan hedrade mig med ett besök, påstod också, att
de gamla tiderna äro förbi däruppe. När han satt där i min
kåta på Torstensonsgatan och rökte fredspipa en hel kväll,
påminde han mig om våra strövtåg däruppe. Han log ett milt
och förstående grin med hela sitt väderbitna ansikte. Jag
sökte fresta honom med att vi skulle gå på teatern om kvällen.
— Naj, ja vill sitta hos dej om ja får, sa Lappolle.
Jag frågade honom, om han dagen därpå ville gå med
mig på några museer.
— Naj, int kan dä vara något att se. Ja längtar hem.
Här kan en int andas. Ni har så tjock luft härnere. Ja
förstår int du kan lev här, Didring.
Jag förstår det inte själv, men jag försöker trösta mig med
minnena däruppifrån, och de äro många nog. Liksom
förändringarna!
Nu får Porjuskraftverket vid Stora Lule älv, där jag, innan
kraftverket öppnades, hade det tvivelaktiga nöjet att åka ned
på en plåtskopa genom ett av turbinrören, släppa till
elektrisk ström för att driva malmtågen på Riksgränsbanan.
Konservburkarna, som förut längs banan buro vittnesbörd om
rallarnas något enformiga kulinariska utsvävningar, ha också
drabbats av förvandlingens lag. De elektriska transformatorerna
vid Kiruna, Torne träsk, Abisko och Vassijaure surra
nu i kapp med myggen.
För mig står hela Lappland nu som en underlig, bisarr
dröm med ett otal minnen.
En sommardag träffade jag Hjalmar Lundbohm i Kiruna.
Han bad mig komma och hälsa på och dricka en grogg.
— Men kom inte förrän framåt midnatt. Då brukar vi
börja häruppe, tillade han varnande.
Nu är den store mineralogen och Lapplandskungen gången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
