Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lapplands malmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landet väntade med en underlig förtröstan på att stora ting
skulle komma att ske. Liksom den svenska hären, hittills
en obetydlig gränsvakt i Europas utkanter, plötsligt blivit en
världsmakt, för vilken kejsaren och påven darrade och
Tysklands rika städer öppnade sina portar, liksom den svenska
lärdomen och diplomatien i ett slag ryckt fram till
jämnställdhet med Wiens, Roms och Paris, liksom den svenska
adeln, en simpel bondeadel, vars fäder ätit på trä och sovit
på strå, nu umgicks på broderlig fot med Frankrikes,
Englands och Spaniens stolta ridderskap, så skulle också det
fattiga landet genom ett under öppna sitt grova dok och
blotta en klädnad av guld och ädelstenar — som prinsessan
i sagan, när hennes stund kom. Därför strövade lappen Jöns
Persson omkring i gränsfjällen, sökte pärlor och diamanter
och hittade silver!
Men sagan blir aldrig full verklighet. Det som sker är
alltid något annat än det som fantasien förespeglar, men
inte alltid något obetydligare eller mindre underbart.
Nasafjällets gruvor började man genast att bearbeta och
den första egentliga brytningsperioden varade jämnt så länge
som stormaktstidens första högflod — tjugo år. Det var bistra
år däruppe i fjället. Kommenderat manskap och
tvångsutskrivna lappar — halvt hedniska, fria nomader — strävade
med malmlasterna till silverhyttan vid Silbojokk. Föga lön
blev det för släpet. Lapparna voro inga indianer, fast man
nog ofta behandlade dem så, och Nasafjäll var intet Peru.
Silvret rann i en tunn, sinande rännil, inte i floder och
strömmar, som man drömt om. Sverige var alltjämt den fattiga
och sparsamma modern, inte någon slösande fe. 1659 brände
norrmännen alla byggnader vid Nasafjäll och därmed var
sagan all för denna gång.
Vad som skedde med silvret i Arjeplog, upprepades
ganska nära med kopparen i Jukkasjärvi. Där hade en lapp,
Olof Tålck, på Svappavaara berg hittat grön mull, som han
misstänkte innehålla dyrbarheter. Han angav fyndet för
holländaren Abraham Momma, vilken jämte sin broder Jakob
idkade bergshantering i Tornedalen, och dessa sökte och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
