Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lapplands malmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H A R A L I) C A R L R O R (i
(irape driven masugn på platsen. Till tackjärnets förädling
anlade Grape 1646 Kengis bruk längre ned vid Torne älv.
Bröderna Momina, som senare adlades och antogo namnet
Reenstierna, blevo snart hans kompanjoner. Nya bruk,
Svanstein och Tornefors, tillkommo under följande
århundrade och en icke obetydlig järnmanufaktur, på vilken också
den svaga kopparbrytningen i Svappavaara länge stödde sig,
uppstod i Tornedalen. Icke blott Junosuandogruvan utan
också andra lappländska malmfyndigheter utnyttjades för
denna industri. Sålunda tog man i slutet av 1600-talet itu
med ett par fyndigheter, belägna 4*A mil väster om
Svappavaara i den yttersta ödemarken, Luossavaara och
Kiiruna-vaara. Malmen forslades vintertid med renar ned till Kengis
och visade sig vara av mycket god beskaffenhet. Den
tilldrog sig tid efter annan ett visst intresse och år 1736
besöktes fyndigheten t. o. m. av en kommission med
landshövding Gabriel Gyllengrip i spetsen. Likaså undersöktes
den 1817 och slutligen 1875 av geologiska kommissioner.
Det var ingen stor rörelse, som bedrevs i Tornedalens
gruvor, hyttor och smedjor, men stor nog ändå att överleva
tidens omskiften genom flera århundraden. Detsamma gäller
om ett annat järnbruksdistrikt inom Norrbotten,
Meldersteins-distriktet i Råneå socken. På grundvalen av fyndigheter,
som senast i början av 1700-talet gjorts vid »Illuvare», I2V2
mil från Råneå, men som först år 1736 undersöktes av
fackmän, erhöll löjtnant Tingvall år 1738 privilegium på
anläggning av två stångjärnshammare och en masugn i Råneå
socken. »Illuvare» var Gällivare och det bruk, som
anlades för förädlande av dess malm (blandad med malm från
Roslagen) var Melderstein, uppkallat efter professorn i
Uppsala Jonas Meldercreutz och ägaren av Torneåverken vid
samma tid, brukspatron Abraham Steinholtz. Under
1800-talet tillkommo inom samma bergverksdistrikt flera nya
anläggningar, samtliga grundade på Gällivaremalm.
Sedan »ädelmalmerna» efter ytterligare några försök visat
sig otillräckliga för en lönande rörelse i Norrbotten och en
därav betingad kolonisering, återstodo endast järnmalmerna
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
