Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lapparna och stora världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K. B. WIKLUND
maeus vid mitten av följande århundrade helt kort räknar
upp folkstammarna på Skandiens ö, så synas finnarna, d. v. s.
lapparna, för honom vara precis lika viktiga som de många
germanska stammarna. På 500-talet räknar goten Jordanes
upp ytterligare en rad av germanska stammar på ön Scandza
i den arktiska oceanen, men en lika utförlig skildring ger
han av rerefennae, d. v. s. skridfinnarna, skidlöparfinnarna,
lapparna. Och när till slut den kristna missionen i Norden
tar sin början och påven Gregorius IV år 832 stadfäster
Ansgarius såsom ärkebiskop i det Hamburgska ärkestiftet
samt utnämner honom till sin legat hos de nordiska folken,
så nämner han i sin bulla icke blott svear, daner och slaver,
utan även »de övriga folken i dessa trakter». Att han
därmed menar bl. a. skridfinnarna är klart, även om dessa
uttryckligen nämnas först år 1053, då Leo IX i en bulla
förlänar ärkebiskopen i Hamburg myndigheten över
biskoparna och den påvliga legationen hos »svear eller daner,
norrmän, Islant, scrideuinnar, Gronlant och samtliga
nordiska nationer».
Ja, det är i sanning icke lång tid sedan svenskar och lappar
stodo på alldeles samma nivå inför kyrkans myndiga
överhuvud nere i den verkliga stora världen. Detta kan vara
oss hälsosamt att ihågkomma för vår egen del, men det har
sin betydelse även på ett annat sätt. Redan för nio hundra
år sedan fanns det sålunda i kulturvärlden en tusen år
gammal tradition om ett märkligt naturfolk längst uppe i höga
Norden, det folk vi nu kalla lappar. Tacitus skildrar dem i
höglitterära ordalag som ett jägarfolk och anlägger därvid
ett åskådningssätt, som livligt erinrar om Rousseau. Hos de
senare klassiska författarna uppträda lapparna under ett från
skandinaverna lånat namn, som häntyder på deras
färdighet i skidlöpning. Skandinaverna hade emellertid även lärt
känna dem som renskötare, och som renskötare, jägare och
fiskare omnämnas de i hålogalänningen Ottars märkliga
berättelse inför konung Alfred den store av England i slutet av
800-talet. Hos Saxo i början av 1200-talet uppträda lapparna
som svåra trollkarlar, förträffliga jägare och skidlöpare. Så
90
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
