Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nomader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOMADE R
n
Teckning av Ossian Elgström.
Kaffet rostas över elden i kåtan.
Inka kände, att det blev vått i ögonvrån, men det var
sannerligen inte tid att gråta. Hon måste hämta kött ute
på laven, så både hon själv och Petter fick något till livs,
hon måste ta på sig den varmaste vadmalskolten och byta
nytt hö i skorna, och så var det säkrast att valla skidorna,
så skaren inte alldeles skulle äta upp dem. Och hur skulle
hon hinna att packa ned allt, då hon kom hem från
renskogen? Jo, det skulle bli en dag!
Kristina från grannkåtan var först klar. Petter hade varit
borta och berättat om allt elände, och nu kom Kristina själv
och Käira och Magga, hennes far och mor, för att få höra
mera. Käira var ordningsman i Sareks lappby och en
framstående man. Det var inte bara Amuls härk, som hade fått
släppa till livet. Tre hundar hade varit ute på en gång, och
två hade farit in i vajhopen och jagat. En vaja hade kastat
kalven, och en annan hade de drivit ned i ett kallkällhål,
så hon inte kunde komma därifrån. Petter hade varit
tvungen att sticka ihjäl henne.
— De äro som vargen, sade Petter.
— De äro värre ändå, dundrade ordningsmannen. Böii-
115
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
