Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till vintermarknaden i Arjeplog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blott ett förspel till själva affären, som nu äntligen begynte.
Nu ryckte lappen fram med de renskinn han hade till salu,
men han aktade sig noga att sälja alla skinn på en gång.
Nej, han sålde ett skinn i taget. Varför? Naturligtvis därför
att på varje affär följde den ofrånkomliga köpsupen. Till
sist hade han också fått så många, att han blev säll, satte
sig i kåtan, boden eller snödrivan och började jojka.
»Människan framlyste helt oförborgad.»
Hur väl kan man inte se den unge lappmissionären ströva
omkring bland borgarbodarna i Arjeplog i sällskap med ett
par ämbetsmän. Även de få sina välkomstsupar i bättre
brännvin eller rödvin och bjudas russin, sviskon och andra
läckerheter som tilltugg. Så gå de på middag till prästgården,
där huset är fyllt av glada gäster, vilka sluta dagen med
toddy, punsch och kortspel och i allt ådagalägga »götisk kraft
och forntids allvar». Petrus får, som alla andra
förstagångs-besökare av marknaden, de s. k. »hönsungarna», bidraga
till den allmänna törstens släckande. På »vadmalsdagen»,
då lapparna betalat sina utskylder och fritt få köpa sitt
eldvatten, går han omkring och hör dem skryta av sitt
»sten-skravel», sina stora renhjordar; han avlyssnar deras
jojk-ningar, sista trätor och avskedshälsningar och återvänder
sedan till prästgården, där några lagt sig till vila medan andra
blivit sittande »i all sin prydning och på sina ämbetssäten»,
emedan de icke förmått att taga sig till sängen.
Det står en frän lukt av finkel kring hans mustiga
skildring; den doftar skinnpälsar och hyperboreisk livsglädje —
men hur ursvensk är den inte! Den sentida marknadsbesökaren
frågar sig med en viss spänning, om något av denna
gamla tygellösa nordiska anda hållit sig levande genom
seklet. Har allt dött bort, upplösts och förintats? Om några
dagar skall jag veta det.
Det dagas småningom, men stormen håller i sig. Solen
skiner, himlen är stundom helt blå, men blåsten tycks
ha fått för sig att Arjeplog skall möbleras om. Han kan ha
rätt i att kyrkbyn kunde ha byggts efter en något redigare plan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
