Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till vintermarknaden i Arjeplog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HARRY RLOMBERG
— Här är en låda
med diverse skräp.
Vad får jag för den?
Auktionisten håller
en margarinlåda i
vädret. Folket skrattar,
haha, han kan ju få
fem öre!
Men fem öre är så
litet, att en annan gott
kan bjuda tio öre och
en tredje tjugufem. För
resten har man
kommit hit för att ha
roligt— en krona bjudet!
Två kronor! Första,
andra och tredje
budet — går bort för två
kronor, varsågod!
En hand sträcks
fram och griper lådan.
När denna hand
började krafsa i skräpet,
gjorde den en upptäckt. Där låg en klockkedja av
kontrollerat guld, och denna klockkedja hade en gång tillhört Petrus
Lsestadius.
Fram på kvällen ha de flesta affärer uppgjorts. Nu
återstår för marknadsbesökarna att betala utskylderna och att
köpa hem spannmål, hö, socker och kaffe. Och snus i stora
stjärnprydda burkar, vilka sedan de tömts bli utmärkta
kaffepannor och som sådana skräpa i Pite lappmarks samtliga
fjäll. Man har hunnit åhöra några mål på tinget, som hålles
under marknadsdagarna, man har kanske också bevistat
något möte i missionshuset. Men de flesta ha roat sig på
världsligt vis, i danspaviljongen, gästgivargården och på kaféerna.
Nu fyllas alla dessa lokaler på nytt, och inne på kaféerna
sitter mer än en nomad och gör veterligt, att han inte är
174
A. Svensson foto.
Karesuandolapparnas hyperboreiska gestalter
utgöra ett verkningsfullt inslag i vintermarknadens
rörliga folkliv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
