Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till de lappländska isområdena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och alstringskraft. För fjällens älskare finns dock knappast
någon mera fängslande och löftesrik region än fjällbjörkskogens
smala strimma, framför allt på vintern då dess
trassliga nät framträder mot den vita snön som rika
fruktträdgårdar vid bergens fot. När man når dess rand, vet
man, att fjällens skönhetsvärld har börjat med vida utsikter,
fria rymder och hög luft. Ripan spelar i fjällbjörkens
idylliska ängder, denna fjällets goda ande med sin mjuka
fjäderskrud och sina troskyldiga svarta ögon. Fort går färden
över fjällbjörkskogens branta mark, där bergbestigaren får
njuta förkänslans glädje och se sina första förhoppningar
infriade. I detta bälte finner ock den återvändande eller
av naturens obevågenhet tillbakaslagne fjällvandraren skydd
och säkerhet.
Ovanför björkskogen öppnar sig den verkliga vidden, över
fjällheden ligger vägen fri mot blånande utsikter på bergens
toppar. Över heden skriar vraken, och fjällrackan skäller
i lugna skymningsstunder. Här har fjällvandraren nått sin
längtans land. Här trampar han sina egna marker. Skall
han högt mot fjällens toppar, går vägen stundom utmed
jöklarnas branta klippstränder, stundom över deras
eviga is.
Det är inom fjällens isområden, som den alpina världens
egendomlighet framträder i sin mest utpräglade gestalt. I
Lappland finnas stora jökelområden, där man kan få starka
intryck av isens värld och tillika sitt lystmäte av spännande
isvandringar.
De norrbottniska jöklarna kunna sammanföras i tre huvudgrupper:
från norr räknat, Kebnekaisegruppen, Sarek-gruppen
och Sulitälmagruppen, skilda åt av Stora och Lilla
Luleälvs källarmar. Dessa grupper ligga i en vid båge från
Torne träsk i norr till Sulitälmafjällen i sydväst, och
jöklarnas storlek tilltar ju längre mot söder man kommer, under
det att fjälltopparnas höjder obetydligt avtaga i samma
riktning. Både Kebnekaise- och Sulitälmaområdena fortsätta
långt in i Norge, där de enskilda jöklarna på grund av den
i havets närhet ökade nederbörden äro större än på svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
