Svenska Turistföreningens årsskrift / 1929. Norrbotten, Lappland / 193 (1886-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till de lappländska isområdena

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

man kan låta blicken supa in något av den spänning och skräck,
som Dante sökte måla, när han gjorde helvetets nedersta och
hemskaste regioner till en enda väldig glaciärklyfta,
där mörkrets furste och hans skuldbelastade sällskap
undfingo sina gärningars lön.

C. G. Rosenberg foto. I jöklarna öppna sig genom isens rörelse djupa sprickor, ofta förrädiskt dolda av snö. Spricka i Västjökeln på Akavare.

Det är ödsligt på en sådan stor jökel med dess jämna,
svaga lutning och de mörka och höga fjällväggar,
som resa sig kring isens ljusa ytor.
Man har en känsla av fängelse i dessa mulna och trångt liggande
jökeldalar, där blicken kastas tillbaka av ödsliga klippväggar eller
iskonturer, som stänga utsikten över i djupet liggande länder.
Sveper också dimman sina gråa slöjor över jökelvandraren,
känner han i ännu högre grad sin ensamhet. Han förlorar alla
konturer av världen i ett spökvitt enahanda, som välver sig
omkring honom likt ett klot av ogripbar materia. Ljuden
tyckas stanna på hans läppar. Blicken söker girigt kamraten
för att få fäste och en smula vila och trygghet i en värld,
där både himmel och jord öppna avgrunder. Han söker
instinktmässigt klippstranden, som blir en hugsvalare i nöden,
en verklighet i allt det tomma, en fast punkt, vid vilken han
kan fästa sitt hopp.

Men om solen skiner över jökeln och skänker sin morgonglans
åt snön med dess självlysande, isblå, gnistrande glada

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>