Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till de lappländska isområdena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H. N. PALLIN
vilda profiler och mitt framför och tätt inpå oss i sydväst
ligger Sulitälmas huvudmassiv, från vilket Jeknaffo skiljes
av den trånga Kailavagge. Sulitälmas »inlandsis» framträder
här i hela sin prakt med åt alla håll nedåt vällande ismassor
och bäckar, som störta från isens kanter utför fjällsidorna
åt alla väderstreck och ge upphov till ett par av
Skandinaviens vattenrikaste floder. Under grannfjället Labba se vi,
hur en av Sulitälmas största jöklar långsamt kryper neråt mot
Peskehaure; det är den brednosade Stuorrajekna, som vi få
tillfälle att närmare beskåda, när vi gå vidare mot färdens
mål vid Atlantens kust.
Vi stanna länge på toppen och suga i blånande solsken
in den känsla av evig frihet, som fyller människan på
fjällens höjder, och in i det sista beundra vi Sulitälmas isfält,
dess nunataker och branter, för många teende sig som en
symbol för straffets och plågornas värld, för fjällets vänner
åter som ett sagans och äventyrens land. Sedan bär det
åter utför fjället mot Varvekätno, som vi vada i närheten
av en lappväsendet tillhörig vaktkåta, vilken blott betonar
ödsligheten i det kala landskapet. Vi gena vår väg genom
att korsa Stuorrajeknas breda tunga och stiga utför fjällsidan
i kanten av de branta, starkt förklyftade isstoderna i
Salajek-nas jökeltunga. Över jökeln resa sig Sulitälmas djärva
toppar i svindlande stup. Vi korsa riksgränsen i dalbottnen
mellan Lairo och Sulitälma, där intet röse utmärker
gränsskillnaden mellan två riken. Det går vidare brant utför mot
Låmivatn, vars norra strand ligger i den döda vinkeln
under Sulitälmas jökelvärld. I västra änden av sjön börjar den
rasande branta, långa backen ned till Furulund. Nära sex
hundra meter går den utför, och trötta i knävecken hamna
vi på Furulunds hotell, där vi efter välbehövlig vila taga
tåget till Skjönstå och bil till Bodö. Vid Finneidet nå vi
havet och ha därmed fullbordat vägen från Torne träsk till
Atlanten genom den svenska fjällvärldens intressantaste och
mest betydande isområden.
Den trakt av Sverige vi besökt skiljer sig starkt från
landets övriga delar. Det är icke endast den nordliga bredd-
198
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
