Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landsvägsrapsodi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■Cfl
att ingen vill tro jag var vaken,
där for en osynlig hand
över väggens yta och tecknade snabbt
med lysande, glada färger
en karta — hela vårt långa land.
Det var vägar och vägar, ett ändlöst nät,
och jag följde på måfå ett slingrande streck
i ett råggult Sörmlandshörn . . .
Då skedde på nytt ett under,
ty strecket växte och växte,
det slukade snart både karta och vägg,
det blev en riktig, solstekt väg
därute i sommarens rike.
Ett under var det — jag låg i min bädd
och jag rullade fram mellan höga rågar,
jag reste furstligt i minnets vagn
med dess mjuka fjädrar och tysta gång.
Det var i en vänlig och stilla trakt,
där en rasslande Ford blott sällan skrämde
den gamla landsvägens sävliga själ,
där trogna, dammiga milstolpar stodo
med gamla, kungliga gästgivarmil,
ja, där ännu det rent av fanns aktning kvar
för en fjärdingsväg.
Men bland blommande törne vid dikesrenen
där låg en snöplog och bidde sin tid
och drömde förstulet
216
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
