Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En glimt av Ven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARGIT LAGERHEIM-RO M A R E
Bäckvikens hamn, där bålarna från Landskrona lägga till.
guldlysande, böljande sädesfälten gåvo mig en känsla av
frihet och ro, och tillika var hela platån insvept i en söt
sommardoft av grönt gräs, av trädgårdsblommor, hagtorn,
gull-regn och tunga syrenklasar.
Det blåste naturligtvis, ty vinden är evig på Ven. Ven utan
vind vore icke Ven. Men vinden ger liv åt det en smula
enformiga landskapet. Den får fälten att gå i bränningar,
den ruskar om alléernas träd och den sjunger och susar i
almarna, lönnarna och valnötsträden, som slagit vakt kring
de gamla gårdarna. Vad som också ger liv och toner åt
Venslätten är lärkorna och svalorna. En lärksång utan början
och utan ände ljuder ur väl hundrade fågelstrupar från
sommardagens början till dess slut. Och svalorna, som bygga bon
i strandslänternas sluttningar och under de utskjutande
halmtaken, där Venbefolkningen lägger grunden till deras reden
— svalorna genomkorsa luften med långa, vinande pip, högt
uppe under de drivande vita molnen, när det väntas vackert
väder, och doppande vingspetsarna i sädesfältens vågor när
det skall bli regn.
Vägen, som går tvärs över ön, leder tätt förbi den ståtliga
kungsgården och alldeles intill Tycho Braheminnena. Ur det
236
A. Falk foto.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
